Finansieringsprinciperna

I Finland finansieras de lagstadgade arbetspensionerna huvudsakligen genom ett fördelningssystem, dvs. med de arbetspensionsavgifter som varje år tas ut. En del av pensionerna finansieras enligt principen om partiell fondering så att både arbetspensionsavgifter och tidigare insamlade fonder används.

De pengar som behövs för utbetalningen av pensioner samlas huvudsakligen in genom försäkringsavgifter som arbetsgivare, arbetstagare och företagare betalar. Utöver arbetspensionspengarna och placeringsavkastningen på dem används pengar som Sysselsättningsfonden betalat till arbetspensionssystemet och statens andelar.

Arbetspensionen beviljas och betalas av den pensionsanstalt där arbetstagaren sist har varit försäkrad före sin pensionering. Det innebär att delar av pensionen kan vara fonderade i flera pensionsanstalter, om den försäkrade har haft flera arbetsgivare under sin tid i arbetslivet.

Den pensionsanstalt som betalar ut pensionen debiterar de pensionsdelar som eventuellt andra pensionsanstalter ansvarar för genom kostnadsfördelningen, som Pensionsskyddscentralen sköter.

Kostnaderna för folkpensioner finansieras helt och hållet med statens skattemedel enligt ett fördelingssystem.

Läs mer på Etk.fi:

På andra webbplatser:

Fördelningssystem och partiell fondering

Inom den offentliga sektorn finansieras arbetspensionerna enligt ett fördelningssystem, men det finns buffertfonder för pensioner enligt de olika pensionslagarna.  Pensionerna för företagare och lantbruksföretagare bekostas med försäkringsavgifterna under respektive år och statens andelar. Staten betalar den del av företagarnas och lantbruksföretagarnas årliga pensionsutgift som försäkringsavgifterna enligt dessa lagar inte räcker till att täcka. Staten är också med om att bekosta arbetspensioner enligt lagen om sjömanspensioner.

Enligt principen om partiell fondering bekostas t.ex. ålderspensioner och invalidpensioner för löntagare inom den privata sektorn. Arbetspensionsanstalterna fonderar en viss andel av varje arbetstagares lön för var och en av dessa pensioner. Fonderingsprinciperna har definierats utförligare i försäkringsmatematiska grunder, som social- och hälsovårdsministeriet godkänner.

Pensionerna till dem som varit statsanställda betalas med anslag som reserverats i statsbudgeten. Ur Statens Pensionsfond överförs årligen medel, som insamlats som pensionsavgifter, till statsbudgeten (40 procent av kostnaderna för pensionerna). Resten, 60 procent, av de löpande pensionerna finansieras direkt från respektive års budget. I dagens länge överförs det mer pengar från statsbudgeten till löpande pensioner än det samlas in som pensionsavgifter årligen.

Arbetspensionerna för anställda inom kommunsektorn finansieras huvudsakligen med pensionsavgifter som tas ut av arbetsgivarna och arbetstagarna, men nu också med avkastningen av pensionfonder som samlats in under de senaste årtiondena, eftersom pensionsavgifterna inte längre räcker till för den årliga pensionsutgiften.

Enligt folkpensionslagen ska det finnas en liten buffertfond för folkpensionsförsäkringen (Folkpensionsfondens finansieringstillgångar). I lagen föreskrivs ett minimibelopp för finansieringstillgångarna som är minst 3,5 procent av de årliga totalutgifterna för folkpensionsförsäkringen.

Sätten att finansiera arbetspensionerna i generationsperspektiv

I ett fördelningssystem bekostas pensionärernas förmåner huvudsakligen av dem som arbetar. Varje generation får alltså sina pensioner finansierade av yngre åldersgrupper. Det måste finnas tillräckligt många som förvärvsarbetar för att de äldre generationernas pensioner ska kunna betalas. Sysselsättningen och befolkningens åldersstruktur har en avgörande betydelse för systemets funktion.

I Finland ökar pensionärernas andel ständigt. Tiden som ålderspensionär blir också längre. Det finns allt färre människor i förvärvsaktiv ålder, och därför också färre som bekostar pensionerna. Yngre generationers pensioner kommer också att påverkas av livslängdskoefficienten, som minskar pensionen, om man inte arbetar längre än idag. Livslängdskoefficienten är bunden till den förväntade livslängden.

Den partiella fonderingen gör framtida pensionsavgifter något lättare, eftersom de fonderade medlen och den långsiktiga avkastningen kan användas till att betala ut senare pensioner och upprätthålla systemet. Fonderingen bidrar alltså till att säkra att pensionslöftena håller. Om vårt arbetspensionssystem var helt fonderande, skulle varje generation bekosta sina egna pensioner.

På andra webbplatser:

Pensionsskyddscentralen (PSC) är ett lagstadgat samarbetsorgan och sakkunnig inom utvecklingen och verkställigheten av arbetspensionsskyddet.