Vid beräkningen av ansvarsskulden som uppstår när pension tillväxer, dvs. diskonteringen av framtida fonderade pensionsersättningar, utgår man från ett antagande om en nominell fondränta på tre procent. Ansvarsskulden justeras årligen minst med denna fondränta. Utöver fondräntan ska pensionsanstalten överföra en viss mängd av placeringsavkastningen på pensionsmedlen till pensionsansvaret för utbetalning av pensionerna.

Storleken på höjningarna av ålderspensionsfonderna bestäms av avsättningskoefficienten, som bestäms utgående från alla pensionsanstalters genomsnittliga solvens. Höjningarna kan inriktas  till bara vissa åldersgrupper, för närvarande dem som fyllt 55 år. Genom inriktningen av höjningarna eftersträvas en jämnare utveckling av arbetspensionsavgiften, eftersom avsättningarna stärker finansieringen av de pensioner som betalas under den valda tiden.

En buffert mot växlingar i aktieavkastningen är det aktieavkastningsbundna tilläggsförsäkringsansvaret (ALF), som kan vara positivt eller negativt. Som högst kan det vara en procent av ansvarsskulden och som lägst -20 procent av ansvarsskulden. Denna del av ansvarsskulden ökas eller minskas beroende på hur pensionsanstalternas aktieavkastning i genomsnitt utvecklas.

Tillgångar som överstiger den övre gränsen (1 procent) överförs till ålderspensionsansvaren på individnivå genom att öka de fonderade pensionsdelarna. Underskridande av den nedre gränsen (-20 procent) förhindras genom att upplösa en del av pensionsanstaltens verksamhetskapital.

Om den genomsnittliga avkastningen på aktier försämras kraftigt, minskar ett negativ ALF ansvarsskuldens totala belopp och det blir lättare för pensionsanstalten att uppfylla kravet på tillräcklig solvens. Det aktieavkastningsbundna tilläggsförsäkringsansvaret fungerar alltså som en mekanism som jämnar ut aktierisken.

Varje pensionsanstalt ska alltså gottgöra sin ansvarsskuld med fondräntan på tre procent, avsättningskoefficenten och förändringen av det aktieavkastningsbundna tilläggsförsäkringsansvaret.

Läs mer: