De flesta arbetspensionsförsäkrade, ca 60 procent, är försäkrade enligt lagen om pension för arbetstagare, ArPL. Enligt ArPL försäkras alla anställda inom privata sektorn, bortsett från sjömän.

ArPL trädde i kraft år 2007 och ersatte lagen om pension för arbetstagare (APL), lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (KAPL) och lagen om pension för konstnärer och särskilda grupper av arbetstagare (KoPL).

Privata arbetsgivare är skyldiga att försäkra alla sina 17–69 år gamla anställda enligt ArPL, om den anställdas arbetsinkomst överstiger gränsen för försäkringsskyldighet. Den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten höjs steg för steg. För dem som är födda år 1957 eller tidigare är den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten 68 år, för dem som är födda åren 1958-61 är den 69 år och för dem som är yngre 70 år.

År 2021 är gränsen för försäkringsskyldighet 61,37 euro i månaden. Eftersom gränsen är låg, omfattar pensionsskyddet i praktiken allt förvärvsarbete.

Ett undantag från skyldigheten att ordna med arbetspensionsskydd är arbetstagare som sänts till Finland från utlandet för en kort tid.

Arbetsgivaren pensionsförsäkrar sina anställda i en valfri arbetspensionsanstalt.  Pensionsskyddet kan ordnas genom försäkring hos ett arbetspensionsförsäkringsbolag, en pensionskassa eller företagets egen pensionsstiftelse.

I ett arbetspensionsförsäkringsbolag kan pensionsskyddet ordnas antingen genom ett försäkringsavtal (avtalsarbetsgivare) eller genom att betala in avgiften till pensionsanstalten (tillfälliga arbetsgivare). Läs mer om arbetspensionsanstalterna på Arbetspension.fi.

Både arbetsgivaren och arbetstagaren betalar en pensionsavgift som grundar sig på arbetstagarens bruttolön. Arbetsgivarens avgiftsandel är större än arbetstagarens. Om arbetspensionsavgiften höjs, fördelas höjningen i regel jämnt mellan arbetsgivarens och arbetstagarens avgiftsandelar. Arbetsgivaren tar ut arbetstagarens andel av lönen och betalar in hela försäkringsavgiften till pensionsanstalten.

Arbetspensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen övervakar att arbetsgivarna betalar arbetspensionsavgifterna och lämnar uppgifterna om anställningarna till pensionsanstalterna. Även om arbetsgivaren försummar att betala avgifterna och dessa inte går att driva in, går arbetstagaren inte miste om sina pensionsförmåner, om han eller hon kan bevisa sin anställning hos arbetsgivaren.

Lagen om sjömanspensioner

Lagen om sjömanspensioner (SjPL) gäller personer som utför sådant arbete som avses i sjömanslagen på finländska handelsfartyg i utrikesfart. Den gäller också manskap och befäl i arbetsavtalsförhållande på isbrytare. Läs mer om tillämpningsområdet för lagen om sjömanspensioner i själva lagen (SjPL 4 §).

Sjömanspensionskassan är sjömännens pensionsanstalt.

Lagen om sjömanspensioner trädde i kraft 1956 och var därmed den första arbetspensionslagen. De förmåner som beviljas enligt den är litet annorlunda än de som beviljas enligt andra arbetspensionslagar, liksom finansieringen av förmånerna. Antalet personer som är försäkrade enligt lagen om sjömanspensioner har minskat i en jämn takt under de senaste åren.

Pensionsavgiften för sjömän delades tidigare jämnt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. I början av år 2016 ändrades försäkringsavgiften enligt lagen om sjömanspensioner. Från och med år 2016 är arbetstagares andel av avgiften lika stor som arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift enligt de övriga arbetspensionslagarna. Arbetsgivaren ansvarar för resten av avgiften. Reformen innebar också att arbetsgivarens pensionsförsäkringsavgift kan påverkas av invalidpensioner som beviljats arbetsgivarens anställda.

Anställda inom den offentliga sektorn

Pensionslagen för den offentliga sektorn (OffPL) trädde i kraft i början av år 2017. Den är en sammanslagning av bestämmelserna i lagen om kommunala pensioner (KomPL), lagen om statens pensioner (StaPL), pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan (KyPL) och stadgarna om pensionsskydd för Folkpensionsanstaltens personal (FPAL). Från och med år 2021 innehåller pensionslagen för den offentliga sektorn också bestämmelser om Finlands Banks pensionsskydd.

Ca 20 procent av alla försäkrade omfattas av det kommunala pensionssystemet och ca fyra procent av statens pensionssystem. Enligt mindre pensionssystem inom den offentliga sektorn ordnades pensionsskydd för sammanlagt 25 000 försäkrade i slutet av år 2020. Ca 70 procent av de försäkrade inom offentliga sektorn är kvinnor.

Det kommunala pensionsskyddet omfattar personer som står i ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till Kevas medlemssamfund. Medlemssamfund är kommuner och samkommuner och under vissa förutsättningar kommunala aktiebolag eller föreningar. Även kommunala familjevårdare och närståendevårdare samt kommunala förtroendevalda omfattas av det kommunala pensionsskyddet.

Statens pensionssystem omfattar tjänstemän och arbetstagare som arbetar i statens tjänst. Utöver dem omfattar statens pensionssystem grundskolornas och gymnasiernas rektorer och lärare som är födda före år 1970 samt lärare som har inlett sin anställning före 1.1.1999 och fortfarande arbetar i samma anställning. Universitetsanställda som är födda före 1.1.1980 omfattas av pensionslagen för den offentliga sektorn. De som är födda senare omfattas av lagen om pension för arbetstagare (ArPL).

Den evangelisk-lutherska kyrkans pensionssystem omfattar dem som arbetar i tjänsteförhållanden eller arbetsavtalsförhållanden till den evangelisk-lutherska kyrkan eller en församling och eller kyrklig samfällighet inom den.

Anställda inom den ortodoxa kyrkan försäkras enligt ArPL. Enligt den ortodoxa kyrkans pensionsstadga betalas numera endast pensionerna för präster, diakoner och kantorer som tillträtt före 1.1.1994. Pensionsskyddet följer OffPL. Anställda inom central- och stiftsförvaltningen vilkas anställning har börjat före år 1993 omfattas av statens pensionsskydd.

Anställda som tillträtt vid Ålands landskapsregering från och med 1.1.2008 försäkras enligt ArPL. Pensionsskyddet i anställningar som börjat tidigare sköts av Ålands landskapsregering och pensionsskyddet motsvarar pensionsskyddet inom den offentliga sektorn.

Om pensionerna för riksdagsledamöter, medlemmar i statsrådet och republikens president finns bestämmelser i egna lagar. Pensionsförmånerna för finländska ledamöter i Europaparlamentet bestäms i tillämpliga delar enligt lagen om pension för riksdagsmän.

Keva tar hand om nästan hela den offentliga sektorns arbetspensionsskydd och finansieringen av kommunsektorns pensioner. Keva beviljar och betalar ut alla pensioner inom den offentliga sektorn med undantag av Ålands pensioner och vissa pensioner inom den ortodoxa kyrkan.

Pensionsskyddet inom den offentliga sektorn skiljer sig från pensionsskyddet enligt lagen om pension för arbetstagare huvudsakligen genom att pensionstillväxten inom det offentliga tidigare var bättre, vissa yrkesgrupper har lägre pensionsålder och definitionen av arbetsförmåga vid prövningen av rätten till invalidpension är yrkesbaserad och alltså annorlunda.

Arbetstagarens pensionsavgift är lika stor för de anställda inom offentliga sektorn som för ArPL-försäkrade anställda inom den privata sektorn. Offentliga arbetsgivares avgifter bestäms på ett annat sätt än privata arbetsgivares.

Läs mer: