Justeringsregeln för åldersgränser är bunden till den förväntade livslängden

Vid 2017 års pensionsreform knöts den lägsta åldern för ålderspension till den förväntade livslängden så att de första som det gäller är de som är födda år 1965. Reformen hade som mål att förhållandet mellan tiden som pensionär och tiden i arbete hålls sådan att det tryggar pensionsskyddets sociala och ekonomiska hållbarhet. Dessutom höjs den lägsta åldern för ålderspension med 3 månader för varje årskull från och med dem som är födda år 1955 tills den lägsta pensionsåldern är 65 år för dem som är födda åren 1962–1964. 

För att förhållandet mellan tiden som pensionär och tiden i arbetslivet ska bevaras infördes det i lagen en justeringsregel för åldersgränserna, som beaktar den förväntade livslängdens utveckling. Den innebär att den lägsta pensionsåldern för varje årskull ändras så att förhållandet mellan tiden i arbetslivet (från 18 års ålder till den lägsta pensionsåldern) och tiden som pensionär (den förväntade livslängden vid den lägsta pensionsåldern) hålls på samma nivå som år 2025. 

Justeringen beräknas för första gången för år 2027 och den gäller personer födda år 1965 som uppnår sin pensionsålder tidigast år 2030. Justeringarna görs i hela månader och är högst 2 månader per år. Eftersom den lägsta pensionsåldern för personer födda åren 1962—1964 är 65 år, kan den lägsta pensionsåldern för dem som är födda år 1965 vara högst 65 år och 2 månader och minst 64 år och 10 månader.   

Utöver den lägsta åldern för ålderspension anpassas åldersgränsen för partiell förtida ålderspension och arbetslivspension till den förväntade livslängdens förändring. Den nedre åldersgränsen för partiell ålderspension och arbetslivspension ändras också samtidigt med lika många månader som åldersgruppens lägsta pensionsålder. När de nedre åldersgränserna för första gången fastställs för personer födda år 1965 (för år 2027) år utgångsnivån för den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension 62 år och för arbetslivspension 63 år. 

Den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten är  

• 68 år för personer födda före år 1958  
• 69 år för dem som är födda 1958–1961 
• 70 år för dem som är födda år 1962 eller senare. 

Den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten har i den nuvarande lagstiftningen inte knutits till den förväntade livslängdens förändring. Den övre åldersgränsen granskas på nytt när den förväntade livslängden börjar påverka den lägsta pensionsåldern. När arbetstagaren har nått den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten försäkrar arbetsgivaren inte längre arbetstagaren i en pensionsanstalt och arbetstagaren tjänar inte längre in ny arbetspension utgående från arbetsinkomsterna. 

Läs mer:  

• Pensionsåldrarna för olika åldersgrupper (Arbetspensionslagstiftningen)

Hur åldern för ålderspension bestäms

Den lägsta åldern för ålderspension för personer som är födda år 1965 eller senare bestäms separat för varje födelseårskull så att förhållandet mellan skillnaden mellan respektive årskulls lägsta pensionsålder och 18 års ålder och den förväntade livslängden vid den lägsta pensionsåldern är detsamma som detta förhållande är år 2025. Den förväntade livslängden vid den lägsta pensionsåldern beräknas utgående från Statistikcentralens dödsrisktal som finns att tillgå för de fem senaste åren. Vid beräkningen av förhållandet år 2025 används som lägsta pensionsålder 65 år och den förväntade livslängden beräknas utifrån Statistikcentralens dödlighetsstatistik från åren 2020–2024.

Den lägsta pensionsåldern ra_v för en person som är född år v-62 beräknas enligt formeln

ra_v – 18   ₌  65 – 18
le(ra_vq_v)    le(65,q₂₀₂₅)

Där

le(x,q)   förväntad livslängd för x-åring när dödligheten är q,
q_v           medeldödlighet åren v-6, v-5, v-4, v-3 och v-2 och
q₂₀₂₅    medeldödlighet åren 2020-2024.

Den lägsta pensionsåldern ra_v kan inte skilja sig mer än 2 månader från året innan:
ra_v-1 – 2/12 ≤ ra_v ≤ ra_v-1 + 2/12

När den lägsta pensionsåldern binds till förändringen av den förväntade livslängden, ändras också den ålder då beräkningen av årskullens livslängdstal börjar, för att förändringen av den förväntade livslängden inte ska beaktas två gånger. Årskullens livslängdstal används vid beräkningen av livslängdskoefficienten. Vid beräkning av pensionernas kapitalvärde beaktas förändringen av den lägsta pensionsålder så att begynnelseåldern för beräkningen av årskullens livslängdstal ändras på motsvarande sätt som den lägsta pensionsåldern ändras från 65 år.

Helhetsbedömning med fem års intervaller kan påverka den lägsta pensionsålderns utveckling

Som stöd för utvecklingen av arbetspensionssystemet och det politiska beslutsfattandet produceras det regelbundet en helhetsbedömning av arbetslivslängdens utveckling och arbetspensionssystemets ekonomiska och sociala hållbarhet. Bedömningen kan utnyttjas t.ex. för övervägande av eventuella avvikelser från justeringsregeln för pensionsåldersgränserna och beslut om nivån på den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten.

En viktig mätare vid bedömningen av arbetslivslängdens utveckling är arbetslivskvoten. Med arbetslivskvot avses förhållandet mellan femårsmedelvärdet för den förväntade tiden i arbetskraften för en 18-åring och femårsmedelvärdet för den förväntade livslängden för en 18-åring. Vid beräkning av arbetslivskvoten används Statistikcentralens sysselsättnings- och dödlighetsstatistik. Femårsmedelvärdet för den förväntade tiden i arbetskraften beräknas av Pensionsskyddscentralen.

Dessutom utvärderas olika faktorers inverkan på arbetslivskvotens utveckling. Målet är att arbetslivskvoten hålls minst på samma nivå som år 2025. Arbetslivskvonten för jämförelseåren 2025 beräknas utifrån statistiska uppgifter från åren 2020-2024. Faktorer som beaktas vid bedömningen är bl.a.

• pensioneringsålderns utveckling
• hur väl justeringsregeln för livslängdskoefficienten och åldersgränserna fungerar
• socioekonomiska skillnader mellan olika befolkningsgrupper
• skillnader mellan könen
• invalidpensionsfrekvensen
• utvecklingen av friska levnadsår
• arbetslivslängden och faktorer som påverkar den vid olika skeden under arbetslivet
• sysselsättnings- och arbetslöshetsgraden åldersgruppsvis
• pensionernas ersättningsgrad och förhållande till medelinkomsten.

Vid bedömningen ska uppmärksamhet också fästas vid arbetspensionssystemets utveckling ur olika perspektiv, bl.a. förlängningen av arbetslivet, tillräcklig pensionsnivå, finansieringens hållbarhet och rättvisan mellan generationerna.

Den första bedömningen görs år 2026 och efter det görs bedömningen regelbundet vart femte år.

Fastställande av åldersgränserna

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer åldersgränsjusteringarna enligt justeringsregeln genom en förordning. Den lägsta pensionsåldern och övriga åldersgränser fastställs för det år under vilket årskullen fyller 62 år, senast två månader före ingången av det kalenderåret. Således är den lägsta pensionsåldern känd flera år före pensioneringen, vilket innebär att personen kan planera sin fram-tid och förbereda sig i god tid på eventuell pensionering.

Livslängdskoefficienten fastställs minst en månad före ingången av det kalenderår för vilket den fastställs. Det innebär att livslängdskoefficienten som används vid omräkningen av ålderspensionen fastställs för varje årskull senast i november det år då årskullen fyller 61 år.

De nedre åldersgränserna fastställs före livslängdskoefficienten för att åldersgränsen för partiell förtida ålderspension ska vara tillgänglig tillräckligt tidigt. Åldersgränserna och livslängdskoefficienten för en årskull grundar sig på samma uppgifter.