Sjukpensioner och arbetsförmåga 

Sjukpensioneringarna har minskat under de senaste årtiondena. Trots det tar mångas arbetsliv fortfarande slut i förtid på grund av arbetsoförmåga. Nuförtiden stöds arbetsförmågan mer på olika sätt, för att det oftare ska vara möjligt att arbeta vidare trots problem med arbetsförmågan.

Forskningen i sjukpensioner och i stödet till arbetsförmågan ger viktig information för utvecklingen av pensionsskyddet och rehabiliteringen och mera allmänt till den offentliga debatten. 

Sjukpensioneringar 

Nuförtiden börjar ca 20 000 personer årligen få sjukpension. Ca 5000 av dem får partiell sjukpension. Det är viktigt att forska i sjukpensioneringarna efter befolkningsgrupp för att kunna identifiera faktorer som påverkar pensioneringen. 

Antalet nya sjukpensionstagare har minskat tydligt under detta årtusende. Under de senaste 10 åren har minskningen dock varit måttligare än tidigare.  Antalet personer som sjukpensionerats har minskat i alla diagnosgrupper, men minskningen har varit kraftigare bland orsaker som hänför sig till den fysiska hälsan än bland pensioner som beviljats på grund av psykisk ohälsa.

Åren 2018 och 2019 ökade antalet personer som sjukpensionerades. Förändringen berodde särskilt på att antalet sökande med arbetslöshetsbakgrund ökade, vilket tyder på effekten av den då gällande aktiveringsmodellen inom utkomstskyddet för arbetslösa. Därefter har sjukpensioneringarna åter minskat.

Sjukpensioneringarna har minskat i synnerhet bland 45–59-åringarna. Bland dem äldre än 60 år har de nya sjukpensionernas antal däremot ökat. Det beror på höjningen av den nedre åldersgränsen för ålderspension till följd av 2017 års pensionsreform. En stor del av de sjukpensioner som börjar efter 60 års ålder är partiella sjukpensioner. I de yngre åldersklasserna har även övergångarna i partiell sjukpension minskat.

Kvinnornas andel bland nya sjukpensionstagare har ökat. I början av årtusendet sjukpensionerades fler män än kvinnor, men nuförtiden är en klar majoritet av dem som blir sjukpensionerade kvinnor.

På andra webbplatser: 

Publikationer:

I början av 2000-talet minskade sjukpensioneringarna tydligt, både de som grundade sig på psykisk ohälsa och de som grundade sig på fysiska sjukdomar. Under de senaste åren har allt fler dock sökt sig till sjukpension på grund av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är alltså en ännu viktigare orsak till sjukpensionering än tidigare.

Numera beviljas ca en tredjedel av alla sjukpensioner på grund av psykisk ohälsa. Största delen av de pensioner som beviljas på grund av psykisk ohälsa börjar som rehabiliteringsstöd på viss tid. Pensioner som grundar sig på psykiska problem börjar typiskt vid en yngre ålder än genomsnittet. Mer än hälften av dem som får sjukpension får redan sjukpension på grund av psykiska problem.

De psykiska problemen utgör ett brett spektrum. Det har blivit allmännare att sjukpension beviljas på grund av depression och ångest, medan sjukpensionering på grund av psykotiska sjukdomar har minskat.

I ett längre tidsperspektiv har sjukpensioner på grund av psykisk ohälsa minskat i äldre åldersgrupper, men hos yngre har de ökat jämnt under hela 2000-talet. Man vet inte säkert om de psykiska problemen bland unga har ökat eller om de av en eller annan orsak nuförtiden oftare leder till pension.

Bilden ”Sjukpensionsfrekvensen som grundar sig på psykisk ohälsa och övriga orsaker åren 2007 och 2016 (%)” som en tillgänglig Excel-fil.

Publikationer:

Sjukpensionering är vanligast i äldre åldersgrupper, och i synnerhet bland personer över 50 års ålder blir det vanligare att pensioneras. Sjukpensioneringar bland unga har emellertid väckt mycket uppmärksamhet och oro, eftersom i motsats till de äldre åldersgrupperna har sjukpensioneringarna bland unga ökat betydligt under 2000-talet.

De ungas sjukpensioner beror huvudsakligen på psykiska störningar. I bakgrunden till ökningen av sjukpensioner finns i synnerhet pensioner som beviljas på basis av affektiva störningar (depression och ångest).

En betydande del av dem som sjukpensioneras i unga år är sådana att de realistiskt inte kan förväntas delta i arbetslivet på grund av sjukdomens allvar. Ungefär hälften av dem som blivit sjukpensionerade i åldern 18–29 år får endast FPA-pension. De har praktiskt taget inte alls varit i arbetslivet. Även för dem som omfattas av arbetspensionssystemet och sjukpensioneras i unga år är tiden i arbetslivet klart kortare än för referenspopulationen.

Största delen av de sjukpensioner som beviljas unga personer beviljas på viss tid som rehabiliteringsstöd. Det är mera sällsynt bland unga att rehabiliteringsstöd ändras till varaktig sjukpension än i äldre åldersgrupper. Däremot får unga rehabiliteringsstöd under längre tider än äldre.

Sjukpensionsfrekvensen på grund av psykiska problem bland män under 35 år / 10 000 personår

Diagnos 2007 2011 2015 2019
Sammanlagt  15,6 16,7 18,4 20,7
Depression  3,2 3,6 4,5 5,9
Mani och bipolär störning  1,3 1,4 1 0,9
Ångest  1,3 1,2 1,7 2,3
Psykotiska störningar  7,1 6,6 6,6 6,8
Övriga psykiska problem  2,7 4 4,6 4,7

Sjukpensionsfrekvensen på grund av psykiska problem bland kvinnor under 35 år / 10 000 personår

Sammanlagt  15,4 16,1 19,3 23,1
Diagnos 2007 2011 2015 2019
Depression 5,7 5,9 7,7 10,6
Mani och bipolär störning  2 2 1,9 2,5
Ångest  1,3 1,8 2,4 3,1
Psykotiska störningar  4,3 4 4 3,7
Övriga psykiska problem  2 2,3 3,2 3,3

Publikationer:

Sjukpensioneringarna fördelar sig inte jämnt mellan alla socioekonomiska grupper. I arbetaryrken är sjukpensionsrisken klart större än i tjänstemannayrken. En låg utbildningsnivå och låga inkomster har också ett samband med en högre risk för sjukpension. Lägre socialgruppers högre sjukpensionsrisk förklaras i stor usträckning av att arbetare oftare har fysiskt mer krävande arbetsförhållanden och ofta även ett svagare hälsotillstånd än högre tjänstemän. 

På 2000-talet har de socioekonomiska skillnaderna i sjukpensioneringarna ändå minskat, i och med att pensioneringarna har minskat mer i de lägre än de högre socialgrupperna. De socioekonomiska skillnaderna i sjukpensioneringarna är större i fråga om sjukpensionering på grund av fysiska sjukdomar än sjukpensionering på grund av psykisk ohälsa. 

Bilden ”Sjukpensionsfrekvens efter sjukdomsgrupp och utbildningsnivå år 2016 (%)” som en tillgänglig Excel-fil.

Publikationer:  

Sjukpensioneringar är allmännare inom den offentliga sektorn än den privata sektorn. Inom den offentliga sektorn övergår fler i partiell sjukpension än inom den privata sektorn. I fråga om övergång i full sjukpension är skillnaderna mellan sektorerna däremot små.  

Skillnaderna i de anställdas ålders- och könsstruktur mellan den offentliga och den privata sektorn förklarar delvis varför fler blir sjukpensionerade inom den offentliga sektorn. Offentligt anställda är äldre än anställda inom den privata sektorn och största delen av de offentligt anställda är kvinnor.  

Däremot verkar skillnaderna i yrkesstrukturerna mellan sektorerna inte nämnvärt förklarar varför sjukpensionering är vanligare från den offentliga än den privata sektorn. Skillnaderna i finansieringen av sjukpensionerna och definitionen av arbetsoförmåga kan för sin del förklara den högre sjukpensioneringen för arbetstagare inom den offentliga sektorn.

Bilden ”Sjukpensionsfrekvensen bland löntagare inom den offentliga och den privata sektorn, %” som en tillgänglig Excel-fil.

Läs mer på Etk.fi:

Publikationer:

Sjukpensionering bland personer över 60 års ålder har ökat kraftigt efter år 2017. Orsaken till detta är den höjning av pensionsåldern som beslutades om i pensionsreformen, som gör det möjligt att gå i sjukpension som äldre än tidigare.  År 2025 var 41 procent av dem som sjukpensionerades inom arbetspensionssystemet över 60 år.

Partiella sjukpensioner är vanliga bland dem som fyllt 60 år. Under 2000-talet har antalet personer över 60 års ålder som börjat få partiell sjukpension stadigt ökat. För närvarande är ungefär en tredjedel av sjukpensionerna för personer över 60 år partiella sjukpensioner.

Sjukpensioneringen bland personer över 60 års ålder påverkas också av att arbetsförmågan efter denna ålder också inom den privata sektorn bedöms endast i förhållande till sökandens eget yrke. Antalet personer som sjukpensioneras har en tydlig topp exakt vid 60 års ålder.

En 63-årig person som har en lång yrkesbana i ansträngande och slitsamt arbete och vars arbetsförmåga är nedsatt, men inte på den nivå som sjukpensionen förutsätter, kan beviljas arbetslivspension. Dess användning har dock varit liten. Arbetslivspensionstagarna är i allmänhet män, lågutbildade och med stabila yrkesliv. Bakgrunden är oftast sjukdomar i rörelseorganen.

Publikationer:

Sjukpension kan beviljas, om sökandens arbetsförmåga är nedsatt under minst ett år utan avbrott. Inkomstbortfall under en kortvarigare arbetsoförmåga ersätts i allmänhet med sjukdagpenning. Ju längre en person har fått sjukdagpenning, desto större är risken att bli sjukpensionerad. 

Under sjukdagpenningsperioden försöker man utreda rehabiliteringsbehovet och stödja återgången i arbete. 70 procent av dem som har fått sjukdagpenning för maximitiden, ca ett år, går direkt i sjukpension. Litet mer än hälften av resten söker sjukpension, men beviljas inte pension i det skedet. Knappt hälften ansöker inte om sjukpension. De som inte har ansökt om sjukpension återgår ofta i förvärvsarbete. Det är vanligt att de som fått avslag på sin pensionsansökan får arbetslöshetsförmåner. 

Arbetslöshet och arbetsförmåga sammanflätas på många sätt. Det är vanligt att man får arbetslöshetsförmåner före sjukpensioneringen. Fastän rehabilitering är det primära alternativet till sjukpensionering, förekommer det ganska lite yrkesinriktad rehabilitering före sjukpensioner och den betonas under de sista åren före sjukpensionen.  

Publikationer:

År 2025 avslogs 38 procent av de nya sjukpensionsansökningarna. Orsaken var oftast att sökanden inte anses vara tillräckligt arbetsoförmögen eller att arbetsoförmågan inte har varat tillräckligt länge. Beviljande av sjukpension förutsätter att sökanden varit arbetsoförmögen i minst ett år utan avbrott.

På 2000-talet har andelen avslag på sjukpensionsansökningar ökat kraftigt. Ökningen av andelen avslag är i allmänhet mycket likartad oberoende av olika bakgrundsfaktorer såsom kön, utbildning och sjukdom som ligger till grund för ansökan. De förändringar som skett i bakgrundsfaktorerna hos dem som sökt sjukpension förklarar således inte ökningen av avslagsandelen. Å andra sidan skulle andelen avslag ha ökat ännu mer om det inte skett några förändringar i strukturen av de sökande, såsom en ökning av andelen sökande som fyllt 60 år.

En stor del av dem som fått avslag på sjukpensionsansökan blir dock sjukpensionerade under de följande åren. Det är också allmänt att få arbetslöshets- och sjukdagpenning efter avslag. Många sökande som fått avslag har varierande inkomstkällor under de följande åren. Det pekar på att sökanden typiskt har problem med arbetsförmågan i någon utsträckning, även om ansökan om sjukpension inte godkänns.

Bilden ”Sjukpensionering inom ett och fyra år för personer som fått ett avslag på ansökan om sjukpension åren 2007–2023, %” som en tillgänglig Excel-fil.

Publikationer:

Stödet till arbetsförmågan och fortsatt förvärvsarbete 

Under de senaste årtiondena har det blivit vanligare att stödja fortsatt förvärvsarbete genom rehabilitering. Under den tid då en person får sjukpension eller rehabiliteringsstöd eftersträvar man att göra det möjligt för personen att återgå i arbete med hjälp av behandling eller rehabilitering, även om arbetsoförmågan drar ut på tiden. Partiell sjukpension gör det möjligt att arbeta vidare på deltid trots problem med arbetsförmågan. 

Att höja sysselsättningsgraden och förlänga arbetsliven är viktiga samhälleliga mål. För att dessa mål ska uppnås krävs det att befolkningens arbetsförmåga är tillräckligt god och att människor kan fortsätta arbeta också när de har problem med arbetsförmågan.

Den arbetsförmåga som finländarna själva bedömde att de hade förbättrades under 2000-talets första årtionde, men senare har man inte sett någon liknande positiv utveckling. I de yngre åldersgrupperna har den upplevda arbetsförmågan till och med försämrats. Dessa utvecklingsgångar går i samma riktning som de förändringar som observerats vid sjukpensionering.

Andelen personer som anser sig vara fullt arbetsföra börjar minska vid cirka 50 års ålder. Det är att förvänta att utmaningarna i fråga om arbetsförmågan under de sista åren av arbetslivet kommer att öka när pensionsåldern stiger.

Antalet arbetsår som personer över 50 års ålder utför som fullt arbetsföra har ökat. Tiden i arbete har dock ökat också under den tid arbetsförmågan är begränsad.

Andelen personer med partiell arbetsförmåga har ökat i synnerhet bland arbetslösa, varav redan ca hälften bedömer att de är arbetsoförmögna. Antalsmässigt flest personer med partiell arbetsförmåga finns dock bland de arbetande. Det är alltså viktigt att hjälpa både arbetslösa och förvärvsarbetande att hålla sig arbetsföra och att fortsätta arbeta.

Bilden ”Andelen fullt arbetsföra, partiellt arbetsföra och helt arbetsoförmögna efter ålder baserat på respondentens egen bedömning år 2022” som en tillgänglig Excel-fil.

Lue lisää Etk.fi:ssä:

Julkaisut:

Personer som har problem med arbetsförmågan har rätt att få rehabilitering som finansieras av arbetspensionsanstalterna, dvs. arbetspensionsrehabilitering, om det konstateras att personen har en sannolik risk att bli sjukpensionerad under de närmaste åren.

De vanligaste formerna av arbetspensionsrehabilitering är arbetsprövning hos den egna eller en annan arbetsgivare samt omskolning till ett annat yrke. Yrkesinriktad rehabilitering som ordnas av arbetspensionsanstalterna är klart vanligare bland kvinnor än män. Skillnaden mellan könen är speciellt stor i fråga om rehabilitering på grund av psykisk ohälsa. Yrkesinriktad rehabilitering är vanligare hos större arbetsgivare. En möjlig förklaring är att större arbetsgivare har bättre möjligheter att erbjuda deltidsarbete och andra omläggningar av arbetet än mindre arbetsgivare.

I forskningen har man inte fått klara belägg på att arbetspensionsrehabiliteringen har betydande effekter som främjar sysselsättningen eller förebygger sjukpensioner åtminstone i ett långt tidsperspektiv. Praxis inom rehabiliteringen har förändrats under de senaste åren, och därför finns det inte ännu forskningsrön om den nuvarande situationen.

Publikationer:

Hur väl rehabiliteringsprocesserna fungerar har undersökts bl.a. genom intervjuer av yrkespersoner inom rehabiliteringen och rehabiliteringsklienter. Tillräckligt stöd och uppföljning under hela rehabiliteringsprocessen anses vara en viktig faktor för att rehabiliteringen ska fungera väl. Både yrkespersoner och rehabiliteringsklienter anser dessutom att följande är förutsättningar för en lyckad rehabilitering:

  • rehabiliteringen planeras omsorgsfullt och sätts in vid rätt tid
  • rehabiliteringsklienten är motiverad
  • samarbetet mellan de aktörer som deltar i rehabiliteringen fungerar
  • rehabiliteringsklienten har möjlighet att påverka rehabiliteringens innehåll
  • rehabiliteringsklientens individuella behov beaktas
  • stöd för sysselsättning efter rehabiliteringen.

Enligt forskning borde större uppmärksamhet fästas vid tiden efter arbetsprövningar som arbetspensionsanstalterna finansierat och vid sysselsättningen. En kort arbetsprövning räcker inte nödvändigtvis ensam för att säkerställa återgång till arbetet.

För att förstå processerna för återgång i arbete och bedöma rehabiliteringens slutresultat krävs att rehabiliteringsklienterna följs upp under en tillräckligt lång tid.

Enligt undersökningar är det inte meningsfullt att bedöma rehabiliteringsprocesser ur endast ett systems perspektiv, t.ex. endast arbetspensionsrehabiliteringens. Många rehabiliteringsklienter behöver tjänster från flera aktörer, alternerande eller samtidigt. Det finns utmaningar i samarbetet och ansvarsfördelningen mellan olika aktörer, och informationen går inte alltid smidigt t.ex. mellan arbetspensionssystemet och sysselsättningstjänsterna.

Läs mer på Etk.fi:

Publikationer:

Sjukpension kan beviljas som sjukpension på viss tid, dvs. som rehabiliteringsstöd eller som sjukpension som betalas tills vidare. Sjukpension beviljas som rehabiliteringsstöd, om det anses att personen ännu har möjlighet att återgå i arbete efter det att pensionen börjat. Rehabiliteringsstödens andel av alla nya sjukpensioner har ökat, och idag börjar klart mer än hälften av sjukpensionerna som rehabiliteringsstöd.

En stor del av de pensioner som börjat som rehabiliteringsstöd ändras senare till pension som betalas tills vidare. Andelen som återvänt till arbetet har varit ganska liten. Av dem som börjat få fullt eller partiellt rehabiliteringsstöd år 2018 fick cirka hälften fortfarande sjukpension efter fyra år. 20 procent var i arbete och en något mindre del var arbetslösa. Nästan alla som återvände till arbete hade varit i arbete innan rehabiliteringsstödet började.

Under de senaste åren har allt fler som fått rehabiliteringsstöd börjat arbeta igen och allt färre börjat få sjukpension på viss tid. En allt större del av rehabiliteringsstöden fortsätter också längre än fyra år.

Det finns skillnader mellan olika diagnosgrupper i fråga om återgång i arbete efter rehabiliteringsstöd. I synnerhet bland dem som fått rehabiliteringsstöd på grund av psykisk ohälsa har utvecklingen av återgången i arbete varit svag. Trots att de i lägre grad än förut börjar få varaktig sjukpension, har återgången i arbete nästan inte alls ökat.

Bilden ”Arbetsmarknadsläget för dem som år 2018 börjat få sjukpension på viss tid 48 månader efter att pensionen började, %” som en tillgänglig Excel-fil.

Läs mer på Etk.fi:ssä:

Pubikationer:

Partiella sjukpensioners andel av alla nya sjukpensioner har ökat under de senaste åren. Inom arbetspensionssystemet beviljas var tredje sjukpension numera som partiell pension. Största delen (ca 80 %) av dem som börjar få partiell sjukpension fortsätter arbeta medan de får pensionen. Partiell sjukpension betalas i genomsnitt lite under tre år, och största delen av mottagarna arbetar under hela den tiden.

De som får partiell sjukpension skiljer sig i många avseenden från dem som får full sjukpension. Nästan 70 procent av dem som får partiell sjukpension är kvinnor, och många får pension på grund av sjukdomar i rörelseorganen.  

Nästan hälften av dem som får partiell sjukpension är anställda inom offentliga sektorn, en tredjedel anställda inom privata sektorn och ca fem procent har företagarbakgrund. En knapp femtedel har varit arbetslösa före den partiella sjukpensionen. Största delen av dem som får partiell sjukpension har utbildning minst på mellanstadiet och en tredjedel har högskoleutbildning.

Det är rätt sällan som de som får partiell sjukpension börjar få full sjukpension. Enligt fyra års uppföljningsmaterial gick en tredjedel av de 20-58-åringar som börjat få partiell sjukpension i full sjukpension under den fyra år långa uppföljningen, medan ca hälften fick partiell sjukpension under hela uppföljningstiden. Resten övergick huvudsakligen i arbete eller blev arbetslösa.  

Övergång från partiell sjukpension till full sjukpension eller annat under fyra års uppföljning, %

Diagnos Partiell sp fortgår Full sp Arbete Arbetslöshet Ålderspension Annat
Samtliga 52 33 9 3 1 1
Sjukdom i rörelseorganen  56 32 7 3 1 1
Psykisk ohälsa  41 37 16 5 1 0
Andra sjukdomar  53 33 8 3 1 3

Läs mer på Etk.fi:

Publikationer:

Sjukpensionering behöver inte nödvändigtvis betyda att man helt slutar arbeta. De som får full sjukpension får förtjäna högst 40 procent av den stabiliserade genomsnittsinkomsten de hade före pensionen. De som får partiell sjukpension får förtjäna 60 procent av sin tidigare stabiliserade genomsnittsinkomst.   

När sjukpensionen beviljas som partiell, anses personen ha kvar en del av arbetsförmågan och kunna fortsätta arbeta vid sidan av pensionen. Det finns dock ingen skyldighet att arbeta. Nästan 80 procent av dem som får partiell sjukpension arbetar också.  

De som börjat få full sjukpension har däremot en svagare arbetsförmåga än de som får partiell pension och de arbetar mera sällan. Drygt tio procent av dem som får full sjukpension arbetar vid sidan av pensionen. Största delen av dem som får partiell sjukpension arbetar hela tiden medan de får pensionen.

Kvinnor, de som har högre utbildning och de som nyligen börjat få sjukpension arbetar oftare vid sidan av pensionen än män, de som har lägre utbildning och de som varit sjukpensionerade under en längre tid. Arbete är också vanligare bland anställda inom den offentliga sektorn och personer med ett långt arbetsliv än bland dem som arbetat inom den privata sektorn och personer med kortare arbetsliv.

Bilden ”Andelen sjukpensionstagare med minst 500 euro i förvärvsinkomster år 2023 efter utbildningsnivå, %” som en tillgänglig Excel-fil.

Läs mer på Etk.fi:

Publikationer:

År 2024 var sjukpensionstagarnas totalpension i genomsnitt 1 300 euro i månaden. Det är klart mindre än hos ålderspensionstagarna. De som får sjukpension har det ofta knappt ekonomiskt.

Under 2000-talet har sjukpensionerna i genomsnitt minskat något. Det beror på att sjukpensionstagarna är yngre än förut och har blivit pensionerade vid en yngre ålder.  

Andelen personer som får sjukpension endast som folkpension har ökat, medan andelen personer som får arbetspension har minskat. Garantipensionen, som trädde i kraft år 2011, har förbättrat många sjukpensionstagares ställning, eftersom det bland sjukpensionstagarna finns många som får garantipension. 

Det finns tydliga skillnader i inkomstnivån och den ekonomiska tillfredsställelsen mellan grupperna av sjukpensionstagare. Högutbildade, personer som upplever att deras hälsotillstånd är bättre, de som bor tillsammans och de som arbetar är mer nöjda med sin ekonomiska situation än de som har en lägre utbildning, de som upplever att deras hälsotillstånd är sämre och som bor ensamma eller inte arbetar.

Sjukpensionärernas inkomster är lägre än genomsnittet också när de börjar få ålderspension, eftersom sjukpensionen ändras till en lika stor ålderspension när pensionstagaren uppnår pensionsåldern. Personer som gått i ålderspension via sjukpension uppger att de har mer ekonomiska svårigheter, t.ex. med att täcka boende- och hälsovårdskonstnader, än sådana ålderspensionärer som inte har varit sjukpensionerade. 

Publikationer:

Läs mer på Etk.fi

Pågående forskningsprojekt

Sakkunnig på området

Mikko Laaksonen

Specialforskare

fil.dr, docent

Tel. 029 411 2156

Läs mer

Anu Polvinen

Specialforskare

fil.dr

Tel. 029 411 2218

Läs mer

Jyri Liukko

Specialforskare

pol.dr, docent (samhällspolitik)

Tel. 029 411 2154

Läs mer

Pensionsskyddscentralen (PSC) är ett lagstadgat samarbetsorgan och sakkunnig inom utvecklingen och verkställigheten av arbetspensionsskyddet.