Tidigare pensionsreformer

• Den lägsta pensionsåldern för arbetspension är 63 år och 6 månader för dem som är födda år 1956.
• Folkpensionsindex frystes till samma nivå som året innan, men garantipensionen och pensionsstödet höjdes med 9,25 euro.
• Pensionsstödet utvidgades 1.10.2019 så att den började omfatta personer födda före 1.9.1958.
• Det nationella inkomstregistret togs i bruk. I det sparas information om alla arbetsinkomster efter varje löneutbetalning. Registret utnyttjas också inom pensionssystemet. Det gör det möjligt att bl.a. följa uppgifterna om arbetsinkomster mer i realtid.

• De första arbetslivspensionerna började år 2018.
• Den lägsta pensionsåldern för arbetspension var 63 år och 3 månader för dem som är födda år 1955.
• Systemet med avträdelsestöd för lantbruksföretagare upphörde i slutet av året. Utbetalningen av avträdelsestöd (AVSTÖL) som beviljats enligt lagstiftningen om avträdelsestöd fortgår dock högst tills den som får avträdelsestöd fyller 63/65 år beroende på när stödet beviljades.
• Folkpensionsindex frystes till samma nivå som året innan, men garantipensionen höjdes med 15,01 euro.

• Arbetspensionsreformen trädde i kraft.
• Den lägsta åldern för ålderspension började höjas steg för steg med början från dem som är födda år 1955. De som är födda år 1962 är den första årskullen vars lägsta pensionsålder blir 65 år. Från och med dem som är födda år 1965 knyts den lägsta pensionsåldern till livslängdsökningen.
• Arbetstagare började tjäna in pension vid 17 års ålder (i stället för 18 år).
• Intjäningsprocenten gjordes enhetlig i alla åldersgrupper, 1,5 procent. Till slutet av år 2025 tjänst dock 53–62-åringarna in pension med 1,7 procent och de betalar också en 1,5 procentenheter högre avgift under den tiden. Arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift räknas fr.o.m. år 2017 inte längre bort från lönen vid beräkningen av pensionen.
• De som skjuter upp pensionen till tiden efter sin lägsta pensionsålder fick rätt till uppskovsförhöjning (0,4 % för varje månad med vilken pensionen senareläggs).
• Partiell förtida ålderspension och arbetslivspension infördes som nya pensionsslag. Den partiella förtida ålderspensionen kom i stället för deltidspension, som inte längre beviljades. Partiell förtida ålderspension kan beviljas personer födda år 1949 eller senare om de inte får annan arbetspension och har fyllt 61 år (62 år i fråga om personer födda 1964 eller senare. Den partiella förtida ålderspensionen kan vara 25 eller 50 procent av den intjänade pensionen, efter personens eget val. Om personen väljer att ta ut partiell förtida ålderspension före sin lägsta pensionsålder, förtidsminskas pensionen (0,4 % för varje månad med vilken pensionen tidigareläggs). Om personen tar ut partiell ålderspension efter sin lägsta pensionsålder, görs en uppskovshöjning av pensionen. Det fanns inga begränsningar för förvärvsarbete i samband med den partiella pensionen.
• Arbetslivspension kan beviljas personer som har fyllt 63 år och har arbetat minst 38 år i ansträngande och slitsamt arbete. Arbetsförmågan måste också vara något nedsatt, men inte lika mycket som krävs för att invalidpension ska beviljas. Arbetslivspension kunde beviljas tidigast år 2018.
• Arbetspensionsreformen påverkade också pensionsåldern enligt folkpensionslagen, men först i fråga om personer som är födda år 1965 eller senare.
• Pensionslagen för den offentliga sektorn (OffPL) trädde i kraft. I den sammanslogs lagen om kommunala pensioner (KomPL), lagen om statens pensioner (StaPL) och pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan (KyPL). Pensionslagen för den offentliga sektorn omfattar också anställda vid Folkpensionsanstalten.
• Staten och arbetsmarknadsparterna ingick ett konkurrenskraftsavtal genom vilket bl.a. arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift höjdes medan arbetsgivarens avgift sänktes.
• Pensionsstöd infördes 1.6.2017. Stödet är lika stor som garantipensionen och beviljades i stället för arbetsmarknadsstöd till personer som var långtidsarbetslösa 31.8.2016 och var födda före 1.9.1956.
• Folkpensionsindex frystes och skars ned med 0,85 % från 2016 års nivå.

• En reform av sjömanspensionslagen trädde i kraft. Intjäningsprocenterna och arbetspensionsförsäkringsavgiften gjordes enhetliga med de övriga arbetspensionslagarna redan år 2016. Sättet att bestämma statens andel av SjPL-pensionsutgiften bestäms ändrades också. Pensionsåldern förenhetligas med de övriga pensionslagarna efter en övergångsperiod.
• Registrerade APL-tilläggspensionsförsäkringar som arbetsgivarna ordnat upphörde att gälla 31.12.2016.

• I början av år 2015 trädde en lagändring i kraft, som förpliktade pensionsanstalten att reda ut om den som ansöker om invalidpension har rätt till rehabilitering.
• Indexjusteringen av folk- och arbetspensioner begränsades till 0,4 procent.
• LITA-ersättningarna, dvs. ersättningar enligt trafikförsäkringen och den lagstadgade olycksfallsförsäkringen, drogs av som direkta avdrag från alla pensioner som fastställts enligt 2004 års bestämmelser och där det skedde ändringar. Pensionen fick dock inte bli mindre än den blev när den samordnades enligt 2004 års bestämmelser.
• Intjäningsprocenten för invalidpensionsförhållanden (1,5) som ändrades 2010 tillämpades retroaktivt också på pensionsförhållanden som varit i kraft åren 2006–2009 inom den privata sektorn.
• Pensionsförsäkringen för stipendietagare blev flexiblare.
• En lag om extra pension för idrottsutövare som fått OS-medalj trädde i kraft.
• Systemet med avträdelsestöd för lantbruksföretagare (AVSTÖL 2007) fortsattes enligt en lagändring (1064/2014) för åren 2015–2018.
• Regeringens proposition med förslag till pensionsreform år 2017 antogs.

• Lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete var fortsättningsvis i kraft åren 2014–2016.
• Registrerade APL-tilläggspensionsförsäkringar som arbetsgivarna ordnat upphörde att gälla 31.12.2016. Lagen där detta bestämdes trädde i kraft 1.1.2014.

• Förtida ålderspension vid 62 års ålder avskaffades med början av dem som är födda år 1952 inom både arbetspensions- och folkpensionssystemet. Det var dock möjligt att få folkpension som förtida ålderspension vid 63–64 års ålder.
• Åldersgränsen för deltidspension höjdes till 61 år för dem som var födda år 1954 eller senare.
• Den rätt till oförminskad ålderspension vid 62 års ålder som personer som fått arbetslöshetsdagpenning för tilläggsdagar avskaffades för dem som är födda år 1958 eller senare. Inom folkpensionssystemet förblev motsvarande rätt i kraft ännu i fråga om personer födda åren 1958–1961 när de fyllt 64 år.
• Från och med år 2013 minskade arbetspensionen inte längre p.g.a. sådana LITA-förmåner, dvs. ersättningar enligt trafikförsäkringen och den lagstadgade olycksfallsförsäkringen, vilkas skadefall hade inträffat före år 2004. Pensionen minskade inte heller p.g.a. sådan pension som pensionstagaren tjänade in för arbete från och med året efter det då LITA-skadefallet inträffade.
• Pensionsanstalternas förmåga att bära risker stärktes genom att slå samman verksamhetskapitalet och utjämningsbeloppet till solvenskapital.
• Rabatten på nya företagares pensionsavgift minskades.

• Familjepension som beviljas efter förmånslåtare som gått i pension enligt de bestämmelser som gällde före år 2005 började samordnas på samma sätt som övriga nya pensioner så att LITA-förmånerna, dvs. ersättningar enligt trafikförsäkringen och den lagstadgade olycksfallsförsäkringen, direkt drogs av från pensionen.
• Långtidsarbetslösa som var födda på 1950-talet och hade fyllt 62 års kunde under vissa förutsättningar få ålderspension utan att den förtidsminskades.
• Uppgifterna om arbete inom den offentliga sektorn togs med i arbetspensionsutdraget.

• Garantipensionen trädde i kraft 1.3.2011.
• Definitionen av företagare enligt FöPL ändrades i början av 2011 så att man som företagare började betrakta delägare som arbetar i ledande ställning i aktiebolag, om delägaren ensam äger mer än 30 procent eller tillsammans med sina familjemedlemmar äger mer än 50 procent av bolagets aktiekapital. En delägare som arbetar i ledande ställning omfattas av FöPL också om hen ensam har mer än 30 procent eller tillsammans med sina familjemedlemmar har mer än 50 procent av det röstetal som aktierna medför.
• Definitionen av lantbruksföretagare enligt LFöPL ändrades så att man som lantbruksföretagare började betrakta en delägare som arbetar i ledande ställning i ett aktiebolag som bedriver gårdsbruk, fiske eller renskötsel och som ensam äger mer än 30 procent av bolagets aktiekapital eller ensam innehar mer än 30 procent av det röstetal som bolagets aktier medför eller som tillsammans med sin make eller sambo eller en person som i rakt upp – eller nedstigande led är släkt med aktieägaren och bor i samma hushåll äger mer än 50 procent av bolagets aktiekapital.
• Systemet med avträdelsestöd för lantbruksföretagare (AVSTÖL 2007) fortsattes enligt en lagändring (1787/2009) för åren 2011–2014.

• För att göra det lättare för sjukpensionärer att återgå i arbete stiftades en temporär lag som gällde 1.1.2010–31.12.2013. Sjukpensionärer hade rätt att förtjäna åtminstone 600€/mån medan de fick pension. Dessutom kunde pensionen lämnas vilande för den tid då pensionstagaren arbetade. Inom folkpensionssystemet hade det varit möjligt redan tidigare.
• Engångsförhöjningar av pensioner till personer som blivit arbetsoförmögna före 51 års ålder betalades ut för första gången. Förhöjningen gavs till dem vilkas pension hade börjat fem eller flera år tidigare. Ju yngre pensionstagaren var när pensionen började, desto större var förhöjningen. Varje pension förhöjdes endast en gång.
• Livslängdskoefficienten påverkade pensionerna för första gången. Koefficienten minskar nya, begynnande arbetspensioners månatliga belopp.

Reformer som överenskommits i samband med den s.k. socialpolitiska inkomstpolitiska uppgörelsen trädde i kraft:

• Nivån på begynnande invalidpensioner höjdes genom ändringar av inkomsten för återstående tid och intjäningsprocenten för den återstående tiden. Intjäningsprocenten för återstående tid i åldern 50–63 år höjdes från 1,3 procent till 1,5 procent.
• Det lagstiftades om att invalidpensionerna skulle omfattas av livslängdskoefficienten.
• Gränsen för minskning av efterlevandepensionen ändrades.
• Nivån på inkomst som beaktas under alterneringsledighet sänktes.
• Åldersgränsen för deltidspension höjdes till 60 procent och pensionsintjäning på basis av inkomstbortfallet avskaffades. Ändringarna gällde personer som var födda efter år 1952.
• Åldersgränsen för arbetslöshetsdagpenning för tilläggsdagar höjdes med ett år i fråga om personer som var födda år 1955 eller senare.