Pensionsfonder

I Finland är det lagstadgade pensionssystemet delvis fonderande. Till exempel har pensionerna inom den privata sektorn delvis fonderats från det att systemet började gälla (1962). I många andra länder i Europa har så kallade buffertfonder grundats först på 1990-talet. Ofta är det lagstadgade pensionssystemet dessutom i grunden ett fördelningssystem utan egentlig förhandsfondering. Av den här orsaken är de lagstadgade pensionsfonderna relativt små jämfört med Finland.

Tilläggspensionssystemen är vanligtvis fonderade. Till exempel är Schweiz och Hollands stora pensionsfonder en följd av obligatoriska och fullt fonderade tilläggspensioner. De franska obligatoriska tilläggspensionerna AGIRC och ARRCO är ett undantag i och med att de finansieras genom ett fördelningssystem.

I följande jämförelsetabell presenteras pensionsfondernas storlek i olika länder jämfört med landets bruttonationalprodukt. Statistiken är från år 2016 och täcker de lagstadgade pensionssystemen (första pelaren) och tilläggspensionssystemen som grundar sig på arbetsmarknadsavtal (andra pelaren), men inte individuella pensionsförsäkringar.  Som källa har i huvudsak databasen OECD:s Global Pension Statistics använts, och för vissa länders del kompletterats med nationella statistikuppgifter.

Till exempel för Norges del innehåller siffran utöver yrkesbaserade tilläggspensionsfonder också Statens pensjonsfond, som saknas i OECD:s uppgifter.  Norges specialitet är landets stora oljetillgångar på vilka pensionsfonden till stor del grundar sig på (på den tidigare år 1990 grundade oljefonden). Trots namnet Statens pensjonsfond är det inte meningen att fonden enbart ska användas till att täcka pensionsutgifter, utan en del av avkastningen kan användas till att balansera statsbudgeten.

Pensionsfonderna i olika länder 2016

På andra webbplatser: