Pensionsskyddscentralens (PSC) forskare Aart-Jan Riekhoff, Kati Kuitto och Liisa-Maria Palomäki observerade i sin undersökning att andelen förtidspensionärer i åldern 55–64 år minskat betydligt i Europa. Samtidigt har andelen av långtidsarbetslösa och sjukpensions- och sjukförmånstagare ökat i vissa länder.

– Det är viktigt att komma ihåg att äldre arbetstagares arbetsliv inte upphör i förtid endast genom förtidspensionering. Utträde från arbetsmarknaden sker också via andra vägar, såsom genom sjukpension, sjukdagpenning eller långtidsarbetslöshet, berättar Aart-Jan Riekhoff.

I Europa har man under de senaste årtiondena strävat efter att förlänga arbetsliven, bl.a. genom att strama åt villkoren för förtidspension som en del av pensionsreformerna. I Finland slopades förtida ålderspension helt och hållet i 2017 års pensionsreform.

Andelen arbetsoförmögna ökat

Enligt PSC:s undersökning stod nästan hälften av de europeiska 55–64-åringarna utanför arbetsmarknaden i mitten av 1990-talet. Tjugo år senare var andelen som stod utanför arbetsmarknaden längre endast en dryg tredjedel.

I de flesta europeiska länder minskade andelen som gick i förtidspension, men de arbetsoförmögnas andel ökade däremot samtidigt.

I Finland, Tjeckien, Italien, Nederländerna och Storbritannien minskade andelarna av såväl förtidspensionärer som arbetsoförmögna och långtidsarbetslösa bland 55–64-åringarna.

I de länder som drabbades hårdast av finanskrisen observerade forskarna en ökning av långtidsarbetslöshet. I Grekland ökade också andelarna av förtidspensionärer och arbetsoförmögna utöver de långtidsarbetslösa.

De äldres fattigdom kan vända och börja öka

PSC:s forskare Aart-Jan Riekhoff och Kati Kuitto bedömer att projekten med att förlänga arbetsliven i många europeiska länder har genomförts tämligen snävt, i huvudsak genom att stänga vägar till förtidspensionen och höja pensionsåldern. Forskarna anser det vara viktigt att man i reformer som strävar efter att förlänga arbetsliven alltid tar i beaktande alla alternativ som står till buds för arbetstagaren.

– Om en äldre arbetstagare hindras från att utträda ur arbetslivet via en väg, kommer hen eventuellt att försöka någon annan väg. Exempelvis visade en undersökning som Mikko Laaksonen från PSC gjort att aktivitetsmodellen ökade på sjukpensionsansökningarna, konkluderar Riekhoff.

För många äldre innebär alternativen ändå att det blir svårare att klara sig ekonomiskt. De som har en svagare ställning på arbetsmarknaden och de som lider av hälsoproblem har vanligtvis kortare arbetsliv än andra. Om maximitiden eller summan på socialförmånerna för dessa äldre skärs ner, döms många av dem att driva mellan olika förmåner och arbetssökande, även om de verkliga chanserna att få en ny arbetsplats är små.

– Enligt undersökningen borde åtgärderna inom sysselsättnings- och socialpolitiken stöda arbetstagarnas sysselsättningsmöjligheter under hela livsbanan. Stöd borde riktas speciellt till dem som förväntas ha längre arbetsliv, funderar forskare Kati Kuitto.

Den breda europeiska jämförelsen som PSC:s forskare gjort grundar sig på Eurostats enkätmaterial från åren 1995–2015.

Tidskriften International Social Security Review publicerade Riekhoffs, Kuittos och Palomäkis forskningsartikel Substitution and spill-overs between early exit pathways in times of extending working lives in Europe  i maj. Artikeln är avgiftsbelagd. Manuskriptet går att få av forskarna.

Bild: Gettyimages