Den lagstadgade pensionen i proportion till lönerna

Hur görs jämförelsen?

Pensionerna kan jämföras med lönerna på många olika sätt. Ofta används begreppen ersättningskvot eller ersättningsgrad, där en ny pension jämförs med pensionstagarens förvärvsinkomster före pensioneringen. Pensionerna kan också studeras genom att jämföra de genomsnittliga pensionerna med de genomsnittliga förvärvsinkomsterna.

Förhållandet mellan pensionen och pensionstagarens sista lön eller medellönen i ekonomin ändras under den tid som pensionen betalas ut. Det beror på arbetspensionsindex, med vilket de löpande arbetspensionerna justeras. I indexet beaktas prisernas förändring och dessutom 20 procent av reallönernas förändring, vilket innebär att en löpande pension med tiden sannolikt blir lägre i förhållande till den lön som betalas för samma arbete.

Om ersättningskvoter används två olika definitioner. Med bruttoersättningskvot avses en ny pensions belopp i förhållande till den sista lönen. Kvoten räknas då utifrån pensionen och lönen före skatter och avgifter. Med nettoersättningskvot avses däremot nettopensionens förhållande till den sista lönen efter skatter och avgifter.

Brutto- och nettoersättningskvoterna är olika stora eftersom skattesystemet är progressivt och skatteavdragen och socialförsäkringsavgifterna på pensioner och löner är olika. Nästan alltid är nettoersättningskvoten högre än bruttoersättningskvoten.

Inget pensionstak

I Finland har det aldrig funnits något tak för den pensionsgrundande lönen eller pensionens belopp. Efter 2005 års reform finns det inte heller något tak för pensionens ersättningsgrad.

Enligt de regler som gällde före år 2005 begränsades arbetspensionerna inom den privata sektorn till högst 60 procent av den högsta pensionsgrundande lönen under tiden i arbetslivet. Inom den offentliga sektorn var gränsen 66 procent. Då betraktades 60 procents intjänad pension också som mål inom pensionssystemet. Målet var möjligt att nå med lite mindre än 40 år i arbete.

Idag ger varje euro i arbetsinkomst pensionstillväxt enligt en procentsats, som är beroende på den försäkrades ålder. Det är möjligt att rentav betydligt höja pensionsbeloppet och ersättningsgraden genom att arbeta efter den lägsta pensionsåldern. Den som skjuter upp uttaget av pension efter den lägsta pensionsåldern får en uppskovsförhöjning på 0,4 procent för varje månad med vilken pensionen senareläggs.

Ersättningskvoterna i forskningsmaterialets ljus

Ersättningskvoterna kan studeras med hjälp av teoretiska exempel på yrkesbanor eller empiriskt utgående från forskningsmaterial. Ersättningskvoter som beräknats utgående från forskningsmaterial beskriver bäst situationen vid tidpunkten för undersökningen och de ger information om utfallet av pensionsnivåerna i verkligheten, där yrkesbanorna är olika.

Beräkningar av ersättningsgraden utgående från forskningsmaterial har senast gjorts i Finland år 2010, av Pensionsskyddscentralen och Löntagarnas forskningsanstalt. Materialet för den gemensamma undersökningen Työstä eläkkeelle – tulokehitys ja korvaussuhteet bestod av ett panelmaterial som omfattade ca 500 000 personer åren 1995–2004. Materialet hade bildats utgående från Statistikcentralens befolkningsmaterial. Undersökningsobjektet var de personer som gått i pension från arbete åren 1999–2003.

Enligt resultaten hade de som gått i pension från arbete i början av 2000-talet en egenpensionskvot på ca 60 procent av löntagarens förvärvsinkomst några år tillbaka i tiden. I undersökningen räknas inkomsterna som ett medeltal av tre års inkomster. Inkomstöverföringar beaktas som en del av inkomsten före pensionen och kapitalinkomster räknas inte med.

Läs mer:

Internationella jämförelser av den teoretiska ersättningskvoten

Beräkningarna av pensionens ersättningsgrad grundar sig i allmänhet på teoretiska kalkyler som ofta utgår från antagandet att yrkesbanan varit enhetlig och lönen följt medellönen. Syftet med kalkylerna är att beskriva hur generösa pensionssystemen i olika länder är utgående från vissa antaganden.

EU och OECD gör regelbundet jämförande undersökningar av ersättningsgraderna i olika länder. Beräkningar har också gjorts av den samnordiska socialsstatistikkommittén Nososko. Beräkningarna har gjorts utifrån litet olika antaganden, och därför är ersättningsgraderna inte jämförbara sinsemellan.

I den senaste (2015) rapporten Pensions at a Glance som OECD regelbundet publicerar, ligger arbetspensionernas bruttoersättningsnivå i Finland vid nästan 56 procent, dvs. lite högre än genomsnittet i OECD, som är 53 procent. OECD:s kalkyler utgår från att man börjar arbeta vid 20 års ålder och arbetar utan avbrott till den nationella pensionsåldern, i Finland till 65 års ålder.

I Europeiska unionens SPC-ISG-indikatorarbetsgrupps senaste beräkningar  studeras förändringen av pensionernas ersättningskvoter under åren 2013–2053. Enligt prognosen kommer ersättningskvoterna i Finland att sjunka från 62 till 51 procent. I EU:s beräkningar antas det att man arbetar i 40 år och går i pension vid 65 års ålder.

Enligt NOSOSKO:s beräkningar blir pensionernas ersättningskvoter 65 procent av bruttolönen för personer födda 1942 och 56 procent av bruttolönen för exempelpersoner födda 1962.

Allmänt kan man konstatera att pensionssystemet i Finland beträffande ersättningskvoter i de flesta studier placerar sig ungefär i mitten. Ersättningskvoterna inom systemet tenderar att sjunka, så som i många andra länder i jämförelserna.

Se delen Internationell jämförelse för mer information. Även i Pensionsskyddscentralens publikationer behandlas pensionens förhållande till lönerna.

Läs mer:

Länkar:

 

SAKKUNNIG PÅ OMRÅDET: JUHA KNUUTI