Vanliga påståenden och frågor om indexskyddet

1. Arbetspensionens köpkraft minskar ständigt trots indexjusteringar.

Pensionens köpkraft bevaras, om pensionen justeras lika mycket som prisnivån stiger. Folkpensionerna justeras i princip enligt förändringen av konsumentpriserna. Dessutom har det ibland gjort nivåhöjningar och ibland också nedskärningar av folkpensionerna.

Arbetspensionsindexet ger kompensation för förändringen av konsumentpriserna och dessutom för 20 procent av den reella höjningen av löntagarnas förtjänstnivå. Med andra ord förbättrar det pensionens köpkraft, i motsats till vad som påstås.

Däremot försvagas pensionsne relativa köpkraft i proportion till lönenivåns förändring om löntagarnas förtjänstnivå stiger mer än konsumentpriserna, såsom den i allmänhet gör. Även då ökar också pensionernas köpkraft, om också inte lika mycket som lönernas.

 

2. Pensionsindexet borde för prisnivåns del grunda sig på pensionstagarnas eget konsumentprisindex med en viktstruktur som grundar sig på pensionstagarnas verkliga konsumtionsstruktur.

Det är sant att pensionstagarnas konsumtionsstruktur är annorlunda än den övriga befolkningens. Pensionstagarnas pengar går åt till exempelvis mat, boende, hälso- och sjukvård relativt sett i högre grad än den övriga befolkningens.

Det är emellertid en annan fråga om pensionstagarna skulle gagnas av att det nuvarande konsumentprisindexet som gäller alla hushåll byttes ut mot ett konsumentprisindex för pensionstagare när man beräknar pensionsindex. Skulle det leda till större indexjusteringar av pensionerna?

Statistikcentralen beräknade konsumentprisindex för olika befolkningsgrupper till år 1996. Resultaten från den tiden visar att pensionärerna ibland skulle ha gynnats och ibland missgynnats av ett eget index. Om man studerar dem på lite längre sikt ser man att indexet för samtliga hushåll och indexet för pensionstagare steg nästan exakt lika mycket. Det var en viktig orsak till att Statistikcentralen upphörde med att beräkna konsumentprisindex separat för olika befolkningsgrupper.

Utgående från den tidigare utvecklingen kan man bedöma att indexjusteringarna av pensionerna beräknade som några års medeltal inte skulle ändras, även om det officiella konsumentprisindexet ersattes med pensionstagares konsumentprisindex vid beräkningen av pensionsindex. Den enda nyttan pensionstagarna skulle kunna ha av ett eget index vore att indexet skulle ge mer rättidig kompensation för exceptionella prisförändringar i pensionerna.

Ett konkret hinder för att införa ett eget konsumentprisindex för pensionstagare är att Statistikcentralen inte beräknar ett sådant index. Det skulle vara dyrt att ta fram ett tillförlitligt och representativt prisindex för pensionstagare, eftersom det inte skulle kunna grundas på det nuvarande konsumentprisindexets struktur, dess urval av nyttigheter och tjänster eller system för insamling av prisuppgifter.

3. Pensionerna borde indexjusteras två gånger om året, eftersom indexjusteringen i början av året kanske inte räcker till för att täcka inflationen under hela året.

Både arbets- och folkpensionerna i Finland indexjusterades två gånger om året ända till år 1984. Det behövdes på 1970-talet och ännu på 1980-talet, eftersom inflationen rörde sig i tvåsiffriga tal och pensionerna ofta annars skulle ha tappat 10–15 procent av sin köpkraft på ett år. Man avstod från att indexjustera pensionerna två gånger om året när inflationen minskade till ca fem procent.

Finland gick med i Europeiska unionen år 1995. Under sin tid som EU-medlem har Finland uppfyllt väl de s.k. EMU-kriterierna i fråga om inflationen och hållits väl under eller kring två procents inflation, som ECB satt som mål.  Under perioden 1995–2009 har inflationen varit bara 1,6 procent i genomsnitt.

Det är sannolikt att inflationen också i fortsättningen kommer att hållas väl under kontroll. Med tanke på inflationen är det därför inte motiverat att återgå till två indexjusteringar om året. Mellan indexjusteringar som görs en gång om året minskar pensionens köpkraft med mindre än två procent i genomsnitt, vilket justeringen av pensionerna i början av året i själva verket normalt redan täcker helt.

Det skulle dessutom medföra betydande kostnader att bygga upp ett system för det. De årliga administrativa kostnaderna skulle öka, inte endast på pensionsanstalterna utan också inom skatteförvaltningen. Ett problem vore också att förskottsinnehållningen av skatt av pensionstagarna inte skulle motsvara den slutliga beskattningen, eftersom den andra justeringens storlek inte skulle vara känd när skattekorten görs. Då och då skulle pensionärerna vara tvungna att betala restskatt.

 

4. Pensionerna försämras för att indexjusteringarna dröjer

Pensionsindex grundar sig alltid på utfallet av prisnivåns och inkomstnivåns utveckling.  Det innebär att justeringen av pensionerna i början av året görs utifrån hur pris- och inkomstnivån har förändrats på årsnivå under det tredje kvartalet året innan. Den senaste statistiken om utfallet av pris- och inkomstnivån som finns att tillgå när poängtalen för pensionsindex fastställs härstammar från den tiden.

På grund av dröjsmålet kan indexjusteringen i början av året bli underdimensionerad i förhållande till den verkliga utvecklingen av pris- och inkomstnivån under justeringsåret, om förändringen av pris- och inkomstnivån accelererar i ekonomin. Men i gengäld blir indexjusteringarna överdimensionerade, om pris- och inkomstnivåns utveckling stagnerar i ekonomin.

På lite längre sikt tar över- och underdimensioneringarna ut varandra. Resultatet är att förändringen i priserna och lönerna har beaktats i justeringen av pensionerna med de vikter som indexbestämmelserna förutsätter.

 

SAKKUNNIG PÅ OMRÅDET: VILLE MERILÄ