Historisk tillbakablick på arbetspensionernas indexskydd

Arbetspensionssystemet för den privata sektorn trädde i kraft år 1962. Från och med det var både den aktiva tidens inkomster, som beaktas när pensionen fastställs, och de löpande pensionerna bundna till APL-index ända till år 1976. APL-index förändrades helt på basis av förändringen i löntagarnas inkomstnivå. I den offentliga sektorns pensionssystem infördes APL-index under 1960-talet, vilket bidrog till ett behov att ändra strukturen hos APL-indexet.

När man började tillämpa APL-index på den offentliga sektorns pensioner, som hade en målsatt nivå på 66 procent, uppstod ett problem med s.k. överkompensation. Det innebar att en person som gått i pension från den offentliga sektorn redan efter några år kunde få en pension som kunde komma nära eller rentav överstiga den lön som pensionstagarens efterträdare fick.

Problemet löstes genom att i början av år 1977 övergå till det s.k. APL-hälftenindexet, där förändringen i prisnivån och förändringen i inkomstnivån båda vägde 50 procent. Till år 1995 justerades både den aktiva tidens inkomster och alla löpande arbetspensioner med detta index.

Åren 1977–1984 justerades arbetspensionerna två gånger om året. Utöver justeringen vid årsskiftet justerades pensionerna också i början av juli. Justeringen i juli var 40 procent av den uppskattade justeringen vid årsskiftet därpå.

I början av år 1996 infördes systemet med det s.k. brutna indexet. Det innebar att den aktiva tidens inkomster och pensionerna till personer som var yngre än 65 år justerades med det tidigare hälftenindexet och pensionerna till personer som hade fyllt 65 år med ett index för personer i pensionsålder (det brutna indexet). Det senare fastställdes så att förändringen i prisnivån vägde 80 procent och förändringen i inkomstnivån 20 procent. Systemet var i bruk till och med år 2004.

En omfattande arbetspensionsreform trädde i kraft år 2005. I samband med den ändrades också bestämmelserna om indexskyddet. Från och med det justeras alla löpande pensioner oberoende av pensionstagarens ålder och pensionens begynnelsetidpunkt med arbetspensionsindex, som bestäms på samma sätt som det ovan nämnda brutna indexet.

Indexskyddet under den aktiva tiden förbättrades genom att man införde lönekoefficienten samtidigt som livsinkomstprincipen började tillämpas, dvs. att pensionen grundar sig på den genomsnittliga lönen under hela yrkesbanan. Lönekoefficienten fastställs så att förändringen i prisnivån väger 20 procent och förändringen i inkomstnivån 80 procent.

index inom arbetspensionsystemet

 

SAKKUNNIG PÅ OMRÅDET: VILLE MERILÄ