Norges pensionssystem i korthet

Valutakurs: 1 NOK = 0,1284 EUR (06/2013 medelkurs)
Invånare: 4,7 milj. (07/2013 uppskattning)
Förväntad livslängd:
– Män: 77,76 år (2013 uppskattning)
– Kvinnor: 83,27 år (2013 uppskattning)
Vanhushuoltosuhde (65+/15–64 v.): 25,6 (2013 uppskattning)
Reella ökningen av BNP: 3,1 % (2012 uppskattning)
Inflation: 0,6 % (2012 uppskattning)
Genomsnittslön: 37 300 NOK/mån (ca 4 790 €) (2012)
Genomsnittlig pension: 17 659 NOK/mån (ca 2 267 €) (06/2013)
Pensionsutgifterna av BNP: 9,3 % (2010)

Från folkförsäkringssystemet (Folketrygden) betalas bosättningsbaserade grundpensioner och inkomstrelaterade tilläggspensioner. Båda pensionerna betalas som ålderspensioner, invalidpensioner och familjepensioner.

I Norge finns dessutom många yrkes-, bransch- och arbetsgivarspecifika tilläggspensionssystem (tjenestepensionsordninger). Av dessa omfattas bara de statsanställda sjukskötarnas, fiskarnas och sjömännens pensionssystem av EU:s koordination av social trygghet.

Norges senaste pensionsreform trädde i huvuddel i kraft 1.1.2011. De obligatoriska arbetsmarknadspensionerna trädde som en del av reformen i kraft år 2006 och reglerna för intjäning av pension och indexeringsreglerna år 2010. Enligt de nya reglerna tjänas ålderspensionen in avgiftsbaserat. Pensionerna blev flexibla och vid uträkningen av pensionen tog man i bruk en mekanism som liknar Finlands livslängdskoefficient, och som anpassar pensionsbeloppet till utvecklingen av den förväntade livslängden. Pensionsreformen träder i kraft gradvis och så länge gäller övergångsbestämmelser.

I slutskedet av pensionsreformen reformeras invalidpensionssystemet, som träder i kraft år 2015.

Förmåner och hur pensionen bestäms

I Norge beviljas ålders-, invalid- och familjepension. För att en person ska kunna få pension från Norge ska han eller hon ha omfattats minst tre år av den sociala tryggheten i Norge som bosatt eller arbetande där. Av dessa tre år kan två år vara bosättnings- eller arbetsperioder som är försäkrade i Finland eller andra EU/EES-länder eller Schweiz.

Grundbelopp

Grundbeloppet (grunnbeløp, G) är ett centralt begrepp inom hela den norska socialförsäkringen. Pensionslönetaket och pensionerna är bundna till grundbeloppet och bestäms i relation till den. Grundbeloppet justeras enligt ändringar i inkomstnivån varje år i maj.

Läs mer:

Pensionsålder

Den lagstadgade pensionsåldern är fr.o.m. 1.1.2011 flexibel mellan 62 och 75 års ålder. För de som är födda före 1943 är pensionsåldern fortfarande 67 år, som kan skjutas upp till högst 70 års ålder.

Ålderspension

Övergångsbestämmelser
Pensionen för de som är födda 1942 eller tidigare räknas helt och hållet enligt de gamla reglerna. Pensionsåldern är 67 år och flexibel pensionsålder gäller inte dem. De kan tjäna in arbetspension ända till 70 års ålder om de fortsätter arbeta. För den här åldersklassen gäller endast de ändringar i indexsystemet som trätt i kraft år 2010.

För de som är födda 1943–1953 räknas pensionen också helt enligt de gamla reglerna. Men eftersom deras pensionsålder är flexibel mellan 62 och 75 år inverkar pensioneringsåldern på pensionens belopp genom en livslängdskoefficient (forholdstall).

För de som är födda 1954-1962 räknas pensionen delvis enligt de gamla reglerna och delvis enligt de nya. Livslängdskoefficienten och delningstalet inverkar på pensionens belopp. Den som är född 1954 får ännu 9/10-delar av sin pension enligt det gamla beräkningssättet, den som är född år 1962 endast en 1/10-del. De första pensionerna vilka innehåller pension som intjänats enligt det nya systemet börjar år 2016.

De som är födda 1963 eller efter det får hela ålderspensionen enligt de nya reglerna. De första pensionerna som helt och hållet intjänats enligt det nya systemet kan inledas år 2025.

De intjänade arbetspensionsrättigheterna indexeras enligt löneutvecklingen vanligtvis en gång per år. Det nya indexet används också för att justera gamla pensioner som redan är i utbetalning.

Nya regler
Till den nya ålderspensionen hör inkomstpension som grundar sig på arbete (inntektspensjon) och en kompletterande bosättningsbaserad garantipension (garantipensjon).

Efter lagändringen tjänas pensionsrätten in för allt arbete mellan 13 och 75 års ålder. Skattepliktiga socialförsäkringsförmåner är också inkomster som gör att pensionen växer. Taket för inkomster som berättigar till pension är 7,1 x grundbeloppet dvs. ca 6 480 euro per månad år 2013.

Av de inkomster som berättigar till arbetspension bokförs årligen 18,1 % i personens namn för tillväxt av pensionskapitalet (pensjonsbeholdning). I pensionsåldern omräknas pensionskapitalet till pension genom att dividera det med en koefficient (delingstall).  Delningstalet bestäms för varje årskull vid 61 års ålder och det beskriver den förväntade livslängden för ålderskullen i fråga. Koefficienten är desto större ju yngre personen som tar ut och pensionen är och pensionsbeloppet blir på motsvarande sätt mindre.

Man tjänar också in pension för militärtjänst och vård utan lön av barn under 6 år, äldre, sjuk eller funktionshindrad person (omsorgsopptjening). Ålderspension tjänas in för ett 4,5 gånger stort grundbelopp.

De som har åtminstone tre års försäkringstid som grundar sig på arbete i åldern 16-66 år, har rätt till garantipension. Detta gäller inte personer som har varit försäkrade av andra orsaker (t.ex. bosättningsbaserat) i minst 20 års tid. På garantipensionens belopp inverkar civilstånd och makes eller sambos inkomster.

Själva garantipensionen bestäms utifrån längden på försäkringsperioden. En försäkringstid på 40 år garanterar full garantipension, och en kortare tid minskar på pensionens belopp. Full garantipension är 2 x grundbeloppet till ensamboende och 1,85 x grundbeloppet till gifta och sambor. Av inkomstpensionen minskar 80 % på garantipensionen.

Ålderspensionen kan lyftas som full pension eller som delpension enligt olika nivåer (20, 40, 50, 60 eller 80 %).

Invalidpension

Invalidpension (uførepensjon) består av bosättningsbaserad grundpension (grunnpensjon), pensionstillägg (pensjonstillegg) och särskilda tillägg (særtillegg) och tilläggspension enligt inkomstnivån (tilleggspensjon).

Rehabiliteringspenning kan betalas efter sjukdagpenningsperioden eller om rätt till sjukdagpenning saknas efter ett års arbetsoförmögenhet.   Villkoren för beviljande av invalidpension förnyades i början av år 2004. Som en följd av förnyelsen beviljas invalidpensioner i första hand som en tidsbegränsad förmån (tidsbegrenset uførestønad).

Delinvalidpension och delålderspension är möjligt att ta samtidigt (t.ex. 50 % invalidpension och 50 % delålderspension), ändå så att summan av andelarna inte överstiger 100 procent.

Rätt till pensionen
Invalidpension som betalas som folketrygdens grundpension kan beviljas till i Norge bosatta personer i åldern 18–66 år. Den nedre gränsen för beviljande av pension höjdes år 1998 till 18 år från 16 år.

För att få invalidpension förutsätts i regel att den försäkrade har bott åtminstone tre år i Norge omedelbart innan arbetsoförmågan inträtt. Detta krav på tre års bosättningstid krävs inte av dem som har bott i Norge i minst 20 år.

Full pension förutsätter att bosättningstiden inklusive s.k. återstående tid är minst 40 år mellan 16 och 66 års ålder. Pensionen beviljas för hela den återstående tiden om pensionstagaren varit bosatt i Norge minst 4/5 tiden från 16 års ålder till det att arbetsoförmågan inträdde eller om personen var yngre än 16 år vid arbetsoförmågans inträde.

I andra fall är återstående tiden 40 år minskad med 4/5 från 16 års ålder till pensionsfallet.  Till exempel om en person som kommit till Norge i 40 års ålder blir arbetsoförmögen i 46 års ålder, räknas den återstående tiden enligt följande: 40 v – 4/5 x (46 år – 16 år) = 16 år. Om personen beviljas tilläggspension beviljas alltid också andelen av grundpensionen som motsvarar pensionspoängsår oberoende av bosättningsår.

Invalidpension kan beviljas personer vars arbetsförmåga på grund av sjukdom, skada eller lyte har minskat permanent med minst 50 %. Om den försäkrades förväntas återfå sin arbetsförmåga kan en tidsbunden invalidförmån beviljas för 1-4 år. Arbetstagarens arbetsförmåga bedöms på nytt efter att tidsperioden gått ut.

De medicinska kriterierna för beviljande av pension blev striktare år 1991 och igen i juni 1995 så att huvudorsaken till arbetsoförmågan ska vara en sjukdom som uppfyller kriterierna för vad som medicinskt är en sjukdom. Först efter att detta villkor uppfyllts kan man individuellt uppskatta hur arbetsmarknadssituationen inverkar på graden av arbetsoförmåga. Tidigare hade arbetsmarknadsorsaker en centralare del speciellt vid bedömningen av en äldre arbetstagares arbetsförmåga.

Den försäkrade kan förväntas ta emot allt arbete som han eller hon är kapabel att utföra. Den försäkrade kan också förväntas delta i omskolning eller flytta till en annan ort för att få arbete.

Pensionen kan också beviljas till en person som utfört hemarbete och som blivit arbetsoförmögen på grund av detta arbete. Innan invalidpensionen beviljas måste man reda ut rehabiliteringsmöjligheterna. För rehabiliteringstiden betalas rehabiliteringspenning. Den betalas vanligtvis i ett års tid.

En invalidpension som beviljats tills vidare kan man låta vara vilande för arbetsprövning som räcker 5 år. En tidsbunden invalidförmån kan man låta vara vilande för den tid som förmånen beviljats. Om arbetsprövningen inte fungerar kan man återgå till pensionen utan ny ansökan. Med full invalidpension kan man ett år efter att pensionen beviljats förtjäna grundbeloppet utan att arbetsförmågan bedöms på nytt.

Beviljande av pensionen förs s.k. återstående tid (tid från pensionsfallsåret till året som den försäkrade fyller 66 år) förutsätter dessutom att den som ansöker om pension vid pensioneringstidpunkten:

  1. har inkomster som uppgår till minst grundbeloppet eller,
  2. har pensionspoäng från föregående år eller då utförde militärtjäst eller civiltjänst eller,
  3. har pensionspoäng för minst tre år under de senaste fyra kalenderåren.

För att få full pension ska man inklusive återstående tid ha pensionspoäng för 40 års tid. För dem som fötts arbetsoförmögna eller som blivit arbetsoförmögna före 26 års ålder har man ändå garanterat en minimipension oberoende av de verkliga pensionspoängens antal.

De som blev arbetsoförmögna som unga bevarar rätten till garantipension ända till 36 års ålder, även om de är i arbetslivet. Pension ska ändå sökas innan man fyller 36 år. Syftet är att garantipensionen och rädslan för att förlora den inte ska bli hinder för att ta emot arbete.

Kriterierna för beviljand av förmån vid arbetsoförmåga är samma som för grundpensionen.

Hur pensionen bestäms
Storleken på grundbeloppet som betalas som invalidpension beror på graden av arbetsoförmåga. Full invalidpensionen är av samma storlek som den ålderspension som personen skulle ha fått om han eller hon fortsatt arbeta ända till pensioneringsåldern.

Delinvalidpensionen är lika stor som arbetsoförmögenhetsprocenten, dvs. 50-90 % av full pension. Till pensionen kan betalas ett maketillägg, barntillägg och pensionstillägg på samma grunder och till samma belopp som till ålderspensionen.

Till invalidpensionen kan dessutom betalas ett grundstöd (grunnstønad) och vårdtillägg (hjelpestønad). Grundstödet beviljas om arbetsoförmågan orsakar betydande tilläggskostnader.

Grundstödet är graderat liksom också storleksklassen. Det största grundstödet är 38 580 kronor om året (ca 413 €/mån) och det minsta 7 716 (ca 83 €/mån) år 2013.

Vårdtillägget beviljas till arbetsoförmögna som behöver särskild hjälp eller vård. Vårdstödet är graderat i fyra storleksklasser, varav de tre största kan betalas endast till dem som inte fyllt 18 år. År 2013 är det största vårdtillägget 83 016 kronor om året (ca. 888 €/mån) och det minsta 13 836 kronor (ca. 148 €/mån).

Tidsbunden invalidförmån bestäms på samma sätt som rehabiliteringspenning. Båda förmånerna fastställs antingen enligt inkomsterna året före arbetsoförmågan eller om det är fömånligare för personen, enligt genomsnittet av inkomsterna för de tre år som föregår arbetsoförmågan. Vid fastställandet av förmånen beaktar man inkomsterna som är till grund för pensionen till högst ett sexfaldigt grundbelopp. Förmånen som ska betalas är 66 procent av ovan nämnda beräkningsgrund.

Förmånen som betalas ut är 1,8 x grundbeloppet för dem vars inkomster är små eller som inte har några inkomster alls. De som fötts utan arbetsförmåga eller som blivit arbetsoförmögna före 26 års ålder, är förmånen som betalas 2,4 x grundbeloppet. Till båda förmånerna kan man dessutom betala tilläggsbidrag för varje barn som inte fyllt 18 år. Beloppet på fullt tilläggsbidrag är 0,4 x grundbeloppet per barn. Till tidsbunden invalidförmån kan man dessutom betala barntillägg på samma sätt som till ålderspension (40 % av grundbeloppet).

Värdet på den återstående tidens pensionspoäng är antingen genomsnittet av pensionspoängen under de tre föregående åren, eller om det är fördelaktigare för den försäkrade värdet på de faktiska pensionspoängsåren, på så sätt att hälften av de sämsta åren inte tas med.  Den slutliga pensionen fastställs utifrån genomsnittet av de 20 bästa pensionspoängsåren på samma sätt som ålderspensionen.

Minimipensionen för en person som fötts arbetsoförmögen eller som blivit arbetsoförmögen före 26 års ålder fastställs på så sätt att genomsnittet för pensionspoängen för återstående tid till minst 3,3.

Barnpensionen fastställs på det sättet som beskrivits i samband med grundpensionen.

Familjepension

Änka, änkling, sambo, förmånslåtarens barn och före detta make kan vara berättigade till familjepension. Efterlevande som fyllt 67 år kan inte få egentlig efterlevandepension men den egna ålderspensionen kan fås utifrån förmånerna från makens arbetsperioder.

De som är berättigade till barnpension är:

  • Barn under 18 år vars förälder/föräldrar dött
  • Föräldralöst barn under 20 år som studerar
  • Barn under 21 år som studerar om föräldern förolyckats i ett arbetsolycksfall

Efterlevandepensionerna är inkomst- och behovsprövade.

Finansiering

För finansieringen av pensionerna ansvarar de försäkrade, arbetsgivarna och staten. Försäkringsavgifterna betalas direkt i samband med beskattningen till skattemyndigheten.

Med socialförsäkringsavgiften finansieras utöver folkförsäkringens grund- och tilläggspensioner också andra förmåner som betalas ur folkförsäkringen (förutom barnbidrag och några enstaka förmåner).

Löntagarnas försäkringsavgift är 7,8 % av bruttolönen. Av årsinkomster under 39 600 (ca 5 080 €) kronor tas ingen försäkringsavgift ut.

Arbetsgivaravgiften varierar kommunvis. Avgiften är 0 % – 14,1 %

Företagarnas försäkringsavgift är 11 %.

Av andra än löne- och företagarinkomster (t.ex. av pensioner) är försäkringsavgiften 3 %. Försäkringsavgifter av den här storleken tas också ut av försäkrade som är under 17 år eller som fyllt 69 år.

Administration

För administrationen av folkförsäkringssystemet ansvarar NAV (Norges arbeids- og velferdsetaten).

Sjömännens tilläggspensionssystem sköts av Pensjonstrygden for sjømenn.

Fiskarnas tilläggspensionssystem sköts av Garantikassen for fiskare.

Sjukskötarnas tilläggspensionssystem sköts av Kommunal Landspensjonskasse.

Tilläggspensionssystemet för de statsanställda sköts av Statens Pensjonskasse (SKP).

Skattemyndigheten samlar in socialförsäkringsavgifterna.

Läs mer:

Länkar: