Utveckling av EU-lagstiftningen

EU-lagstiftningen om samordning av de sociala trygghetssystemen är den viktigaste av EU:s lagstiftningshelheter med tanke på arbetspensionsskyddet. EU-förordningarna om social trygghet tillämpas på både den privata och den offentliga sektorns lagstadgade arbetspensioner i Finland.

Lagstiftningsmässiga utvecklingssteg som anknyter till pensionssystemet är bl.a. IORP-direktivet, Solvens II-direktivet och direktivet om utstationerade arbetstagare. Arbetspensionssystemet påverkas också av utvecklingen av EU-lagstiftningen om dataskydd.

 

EU-förordningarna om social trygghet

EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009 bildar ett system för samordning av den sociala trygghetssystemen i olika länder. Också annan EU-lagstiftning kan ha verkningar på den finska arbetspensionslagstiftningen. PSC följer utvecklingen inom olika lagstiftningsområden och eftersträvar vid behov att påverka dem ur det finska arbetspensionssystemets perspektiv i samarbete med andra myndigheter.

Inom kommissionen ansvarar generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering för utvecklingen av förordningarna om social trygghet. En betydelsefull roll vid utvecklingen av förordningarna har också administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare.

Administrativa kommissionen behandlar förslagen till årliga ändringar av EU-förordningarna. Administrativa kommissionen har som uppgift bl.a. att behandla alla administrativa och tolkningsmässiga frågor som föranleds av bestämmelserna i EU-förordningarna om social trygghet. Därtill har administrativa kommissionen som uppgift att underlätta en enhetlig tillämpning av förordningarna i medlemsstaterna.

EU-domstolens domar har en viktig ställning i fråga om samordningen av den sociala tryggheten. Domstolen har i flera mål tagit ställning till exempelvis vilken nationell lagstiftning som anses omfattas av EU-förordningen om social trygghet och vilka socialförsäkringsförmåner som såldes ska betalas till andra EU-länder. EU-domstolen har alltså en central ställning när det gäller tolkningen och utvecklingen av gemenskapsrätten.

IORP-direktivet

Kommissionens förslag om revidering av parlamentets och rådets direktiv om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (2003/41/EG, IORP-direktivet) har getts 27.3.2014 (COM(2014)167 final). Förslaget ingår i ett åtgärdspaket med syfte att främja nya sätt att få tillgång till långsiktig finansiering och stödja återställandet av en hållbar ekonomisk tillväxt i Europa.

Avsikten med kommissionens förslag till revidering av IORP-direktivet är att öka långvariga placeringar. Reformen har tre huvudsakliga mål:

  • säkra ett tillräckligt skydd mot risker för de personer som är försäkrade i tjänstepensionssystemen
  • undanröja hinder för tillhandahållandet av tjänster över statsgränserna och på det sättet dra full nytta av den inre marknaden för tjänstepensioner
  • förbättra förutsättningarna för tjänstepensionsfondernas placeringsverksamhet.

IORPS gäller verksamheten i och tillsynen av institutioner som tillhandahåller arbetsmarknadsbaserade tilläggspensioner, tjänstepensioner. I Finland berörs pensionsstiftelser och -kassor till den del de erbjuder andra pelarens tilläggspensioner. IORP-direktivet tillämpas inte på lagstadgade arbetspensioner i Finland. De omfattas av EU-förordningarna om social trygghet (883/2004 och 987/2009). I kommissionens reformförslag föreslås ingen ändring av tillämpningsområdet för IORP-direktivet.

Kommissionens förslag behandlas som bäst i trilogförhandlingar inom EU. Direktivet uppskattas träda i kraft sommaren 2016. Därefter börjar en övergångsperiod vars längd inte ännu har slagits fast; den kan vara 18 månader, 24 månader eller någonting däremellan.

Solvens II -direktivet

Inom Europeiska unionen har solvensregleringen och -tillsynen av liv- och skadeförsäkringsföretag reformerats under en lång tid. Målet för reformen är en harmoniserad, helhetsbetonad och riskbaserad solvensram, som främjar den interna konkurrensen inom EU, en effektiv kapitalanvändning samt företagens riskhantering och som därigenom effektiverar skyddet av den försäkrades intressen.

Solvens II-direktivet reviderar solvensbestämmelserna för försäkringsföretag och förenar samtidigt flera direktiv om försäkringsverksamhet till en enda helhet. I Finland berörs liv-, skade- och återförsäkringsbolag och försäkringsföreningar av ändringarna enligt Solvens II-direktivet.

Lagändringarna gällande Solvens II-direktivet trädde i kraft 1.1.2016.

Arbetsrättslig EU-lagstiftning som gäller utstationerade arbetstagare och bekämpning av svartarbete

Med en utstationerad arbetstagare avses inom arbetsrätten en arbetstagare som vanligtvis arbetar i någon annan stat än Finland och som ett företag som är etablerat i en annan stat utstationerar till Finland för tillfälligt arbete när företaget tillhandahåller tjänster över statsgränserna. Begreppet utstationerad arbetstagare inom arbetsrätten är alltså inte detsamma som begreppet utsänd arbetstagare inom EU-lagstiftningen om social trygghet.

Europeiska kommissionen har lagt fram ett förslag till ett nytt direktiv om utstationerade arbetstagare genom vilket det ursprungliga direktivet om utstationerade arbetstagare (96/71/EG). Avsikten med direktivförslaget är bl.a. att främja principen om att det för samma arbete som utförs på samma ställe ska erhållas samma ersättning. Direktivförslaget behandlas som bäst av parlamentet och rådet.

Den arbetsrättsliga lagstiftningen om utstationerade arbetstagare reformerades delvis i juni 2016. Då trädde en ny lag om utstationering av arbetstagare (447/2016) i kraft. Den har ett större tillämpningsområde än den tidigare lagen och t.ex. påföljdssystemet har omarbetats helt. I den nya lagen finns också bestämmelser om ett förfarande med förhandsanmälan. Från och med september 2017 ska företag som utstationerar arbetstagare till Finland i förväg göra en anmälan till arbetarskyddsmyndigheten. Anmälan ska bl.a. innehålla uppgifter om det utstationerade företaget och om beställaren, platsen där arbetet utförs och utstationeringens förväntade varaktighet. Anmälan ska göras elektroniskt till arbetarskyddsmyndigheten som också övervakar att anmälningsskyldigheten iakttas. Direktivet (2014/67/EU) om tillämpning av direktivet om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster har genomförts genom lagändringar.

I mars 2016 grundade kommissionen ett europeiskt forum mot svartarbete, European Platform to Tackle Undeclared Work. Pensionsskyddscentralen är med i ett nationellt samarbetsnätverk som under ledning av arbets- och näringsministeriet stöder forumets verksamhet. Ett centralt mål för forumet är att främja samarbetet mellan unionens och medlemsländernas myndigheter och andra aktörer. På forumet skapar man också beredskap att ingripa i gränsöverskridande fall av svartarbete och ökar medvetenheten om frågor kring svartarbete och de former i vilka svartarbete förekommer för att man effektivare och mer resultatgivande kan ingripa i dem.

På andra webbplatser:

EU:s dataskyddslagstiftning

EU:s dataskyddsförordning trädde i kraft 25.5.2016. Förordningen tillämpas fr.o.m. 25.5.2018, efter en övergångsperiod. Förordningen är direkt tillämplig lagstiftning som åsidosätter nationella bestämmelser som står i strid med den. Målet är att svara på de utmaningar som globaliseringen och teknologin medför, stärka individernas rättigheter och å andra sidan minska de administrativa hindren för personuppgifternas mobilitet. Förordningen gäller all behandling av personuppgifter inom den privata och den offentliga sektorn, också inom arbetspensionssystemet i Finland.

Förordningen har ansetts öka den administrativa bördan, fast avsikten är att minska den. Sanktionerna för regelbrott är hårda. I fråga om lagstadgade funktioner innehåller förordningen dock mildare bestämmelser. Vi följer bl.a. huruvida de mildare bestämmelserna också gäller arbetspensionssystemet i Finland fastän det verkställs av privaträttsliga aktörer.

Förordningen ger medlemsstaterna nationellt rörelseutrymme inom vilket det är möjligt att avgöra frågor genom egen lagstiftning. Justitieministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som ska ta fram nationell  reglering som behövs med anledning av dataskyddsförordningen.

Upphandlingsdirektiven

Det nya upphandlingsdirektivet, det s.k. försörjningsdirektivet och direktivet om tilldelning av koncessioner började tillämpas 18.4.2016 efter en övergångsperiod. Den nya upphandlingslagen trädde i kraft i början av år 2017. Till dess tillämpades den tidigare upphandlingslagen och de obligatoriska bestämmelserna i direktiven på EU-upphandling.

Målet med direktiven är bl.a. att förenkla upphandlingsförfarandena och förbättra små och medelstora företagens möjligheter att komma ut på marknaden.

På andra webbplatser: