Rysslands pensionssystem

I Ryssland finns ett arbetspensionssystem, men ingen bosättningsbaserad folkpension. Löntagarna, företagarna och de självständiga lantbrukarna omfattas av arbetspensionen. Som minimipension beviljas socialstöd till de som inte har rätt till arbetspension från det allmänna pensionssystemet. Därutöver finns det egna pensionslagar för statens tjänstemän, poliserna samt försvarsmaktens personal.

Från och med början av år 2002 har en totalreform av pensionssystemet genomförts som en följd av att landet förnyade sina pensionslagar efter att systemets finansiering fallit sönder. Den största förändringen har gällt förändringen av fördelningssystemet till ett delvis fonderande och avgiftsbaserat system. Fonderingen genomfördes genom att införa ett fonderande pensionssystem som baserar sig på individuella pensionskonton. Systemet är obligatoriskt för dem födda 1967 eller senare.

Ålderspension

Pensionsålder för män är 60 år och för kvinnor 55 år. För pensionen krävs minst fem års försäkringstid. En höjning av pensionsåldern planeras från och med år 2015. Kvinnornas pensionsålder skulle höjas med sex månader per år och männens med tre, tills pensionsåldern är 65 år för alla.

Förtidspension

De som arbetat i de nordligaste områdena eller i farligt arbete har möjlighet att få pension 5-15 år tidigare. Dessutom har flera yrkes- och andra särskilda grupper (t.ex. civilflygare, lärare, sjukvårdspersonal, uppträdande konstnärer och kvinnor som fostrat minst fem barn eller handikappade barn) möjlighet till förtida pension beroende på arbetsperiodens längd.

Förtidspension har beviljats på rätt så lösa grunder, och även försäkrade vars arbetsförhållanden inte har fastställts som särskilt svåra har haft rätt till pensionering före den egentliga ålderspensionsåldern. Från och med början av år 2013 har en tilläggsförsäkringsavgift tagits ut av arbetsgivarna för de arbetstagare som är berättigade till förtidspension.

Hur ålderspensionen bestäms

Ålderspensionen består av en inkomstrelaterad försäkringsdel, som också innehåller en jämnstor grundpension, och av en fondpension. Pensionens grund består av en avgiftsbaserad försäkringsdel (NDC) som fonderas enligt fördelningsprincipen. Grundbeloppet bestäms enligt arbetsinkomsterna och de avgifter som betalats under hela yrkesbanan. Avgifterna fonderas inte, utan de bokförs på de försäkrades individuella pensionskonton. Intjänade pensionsrätter justeras med den genomsnittliga löneutvecklingen. Den slutliga justeringen påverkas av antalet pensionärer i relation till inkomstutvecklingen av statens pensionskassa.  När man går i pension divideras pensionskapitalet med den förväntade livslängden.  År 2013 har den förväntade livslängden fastställts till 228 månader dvs. 19 år. Den förväntade livslängden är den samma för både män och kvinnor.

Försäkringsdelens jämnstora grundpension betalas ut om det finns försäkringstid på minst 5 år. Grundbeloppet inverkas av hur många man försörjer. För de över 80 är grunddelen förhöjd.

De månatliga jämnstora grundnivåerna (år 2012) för pensionärer under 80 år:

  • ingen annan att försörja: 2 963 RUB (ca 73 €)
  • 1 att försörja: 3 952 RUB (ca 97 €)
  • 2 att försörja: 4 938 RUB (ca 121 €)
  • 3 eller fler att försörja: 5 926 RUB (ca 145 €).

De månatliga jämnstora grundnivåerna (år 2012) för pensionärer över 80 år:

  • ingen annan att försörja: 5 926 RUB (ca 145 €)
  • 1 att försörja: 6 914 RUB (ca 169 €)
  • 2 att försörja: 7 902 RUB (ca 193 €)
  • 3 eller fler att försörja: 8 889 RUB (ca 218 €).

Fondpensionen bestäms avgiftsbaserat och pensionens storlek beror på de placeringsintäkter som den försäkrade får på sina pensionsavgifter. Fondpensionsavgiften är 6 % av bruttoinkomsterna som understiger inkomsttaket. Ett lagförslag har lämnats in om att sänka arbetstagarnas fondpensionsavgift från och med början av år 2014. Enligt detta skulle de som placerat i statens automatiska fond betala fondpensionsavgift på 2 procent i stället för 6 procent. Skillnaden dvs. 4 procentenheter styrs till finansieringen av det fördelningsfinansierade arbetspensionssystemet.

När man går i pension fördelas pensionskapitalet med samma livslängdskoefficient som i försäkringsdelen (NDC). Längden på den förväntade livslängden har fastställts till 19 år ända till 2016, varefter den förväntade livslängden fastställs årligen för de som omfattas av systemet.

Det är obligatoriskt att omfattas av fondpensionssystemet för dem som är födda år 1967 eller senare. Man har börjat betala ut pensioner från fondpensionssystemet från och med år 2012.

Placeringsverksamheten för statens pensionskassa sköts av den statliga banken VEB (Vnecheconombank). Från och med år 2011 har de försäkrade årligen kunnat välja om de vill fortsätta ha sin fond förvaltad av statens pensionskassa VEB eller om de överför placeringsverksamheten till privata fondbolag med pengarna fortsatt hos statens pensionskassa eller om pengarna och placeringsverksamheten helt ska skötas av privata fondbolag.

I statens bank, Vnesheconombanks (VEB) fonder finns ca 80 % av fondpensionerna (1,07 trilj. RUB, ca 26 mrd. €).  Staten erbjuder två fonder: värdepappersportfölj med lägre risk och bred placeringsfortfölj.

De försäkrade kan alternativt välja en av de privata fonderna. Det totala beloppet på de privata fonderna är 301,5 mrd. RUB (ca 7,9 mrd. €). I slutet av år 2012 fanns det 137 privata pensionsfonder, varav 107 också fungerar på marknaden för de obligatoriska pensionerna.

Därutöver har de som försäkrats från och med oktober 2008 haft möjlighet att med stöd av staten att betala extra fondpensionsavgifter till en fond enligt eget val. Staten har i ett speciellt program lovat att delta i finansieringen av den försäkrades fondpension i samma utsträckning som den försäkrade själv.  Den försäkrade måste betala en tilläggsavgift på minst 2 000 RUB (ca. 48 e) per år. Det högsta beloppet är 12 000 RUB (288 e).

Staten har lovat delta i finansieringen av fondpensionen med motsvarande andel i högst 10 års tid.  För att komma med i arrangemanget krävs att den försäkrade börjar betala tilläggsavgifter före 1.10.2013. Vid ingången av år 2013 hade över 10 miljoner meddelat att de vill vara med i arrangemanget. Av dessa var ca 2,5 miljoner med i arrangemanget vid utgången av år 2012.

Invalidpension

Invalidpensionen räknas utgående från tre olika nivåer:

  • 100-procentig arbetsoförmåga, som kräver kontinuerlig närvaro av vårdare (kategori I)
  • 100-procentig arbetsoförmåga, som inte kräver kontinuerlig närvaro av vårdare (kategori II)
  • minst 50-procentig arbetsoförmåga, som inte kräver kontinuerlig närvaro av vårdare (kategori III).

Minimiförsäkringstiden för att få invalidpensionens försäkringsdel fastställs enligt den försäkrades ålder.  För personer under 20 år krävs ingen försäkringstid.

Pensionen fastställs på samma sätt som ålderspensionen. Den jämnstora andelen beror på antalet personer pensionstagaren försörjer och på vilken kategori arbetsoförmögenheten hör till.

De månatliga grundnivåerna för pensionärer, som inte har någon att försörja (år 2012):

  • 5 926 RUB (ca 145 €) (kategori I)
  • 2 963 RUB (ca 73 €) (kategori II)
  • 1 482 RUB (ca 36 €) (kategori III).

De månatliga grundnivåerna för pensionärer, som har en annan att försörja (år 2012):

  • 6 914 RUB (ca 169 €) (kategori I)
  • 3 951 RUB (ca 97 €) (kategori II)
  • 2 469 RUB (ca 60 €) (kategori III).

De månatliga grundnivåerna för pensionärer som har två att försörja (år 2012):

  • 7 902 RUB (ca 193 €) (kategori I)
  • 4 938 RUB (ca 121 €) (kategori II)
  • 3 457 RUB (ca 85 €) (kategori III).

De månatliga grundnivåerna för pensionärer som har tre eller flera att försörja (år 2012):

  • 8 889 RUB (ca 218 €) (kategori I)
  • 5 926 RUB (ca 145 €) (kategori II)
  • 4 445 RUB (ca 109 €) (kategori III).

Familjepension

Förmånstagare är:

  • änkor över 55 år
  • änklingar över 60 år eller äldre
  • arbetslösa som hand om ett barn som är yngre än 14 år eller ett handikappat barn
  • barn under 18 år
  • studerande barn under 23 år
  • barn som blivit handikappat före 18 års ålder (familjepensionen räcker hela livet)
  • bröder eller systrar som inte fyllt 18 år
  • farfar, morfar som fyllt 60 år
  • farmor, mormor som fyllt 55 år
  • föräldrars föräldrar som är arbetsoförmögna.

Familjepension betalas oberoende av längden på förmånslåtarens försäkringstid. Familjepensionen fastställs liksom ålderspensionen av ett jämnstort belopp och en inkomstrelaterad försäkringsdel. Den jämnstora delen är hälften av ålderspensionens grundbelopp dvs. 1 482 RUB (ca 36 €) i månaden. Det jämnstora beloppet som betalas till föräldralösa är 2 963 RUB (ca 73 €) per barn.

Beloppet på försäkringsdelen beror på pensionsrätter som förmånslåtaren tjänat in och på förmånstagarnas antal. Till en ensamstående mammas barn betalas den intjänade pensionsrättigheten till det dubbla beloppet. Pensionen delas jämnt mellan de som är berättigade till förmånen. Omgifte gör inte att änkepensionen upphör.

Minimipension

Som minimipension kan en del av den jämnstora grunddelen betalas till dem som inte har rätt till arbetspension från det allmänna pensionssystemet. Den nedre gränsen för att få minimipension är 65 år för män och 60 år för kvinnor.

Familjepension kan också betalas som minimipension om förmånslåtaren inte hade rätt till arbetspension.  Förmånerna bestäms av regeringen enligt kategorierna på förmånstagarna.

Minimipension betalas inte till utlandet. Det krävs inte att man slutar arbeta för att få pension och det finns inget inkomsttak under pensionstiden.

Indexskydd

Ålders-, invalid- och familjepensioner justeras enligt inflation och den genomsnittliga höjningen av lönenivån. Den slutliga justeringen påverkas av antalet pensionärer i relation till inkomstutvecklingen av statens pensionskassa.  Grundpensionerna har efter år 2008 justerats enligt utvecklingen av genomsnittslönerna.

Finansiering (2013)

I Ryssland finansieras pensionsskyddet med arbetsgivaravgifter och allmänna skattemedel. Pensions- eller socialförsäkringsavgifter tas inte ut av löntagarna. Rysslands pensionskassa tar ut avgifterna.

Arbetsgivarens pensionsavgift är 22 procent av inkomsterna under 568 000 RUB (ca 13 630 €) per år. Arbetsgivaravgiften för ett år är högst 124 960 RUB (ca 3 000 €). Av pensionsavgiften går 16 procentenheter till finansieringen av den inkomstrelaterade delen av arbetspensionen inom fördelningssystemet och 6 procentenheter går till den fonderande fondpensionen. Dessutom tas 10 % ut av de inkomster som överstiger gränsbeloppet (RUB 568 000), och med detta finansieras försäkringsdelens jämnstora del inom fördelningssystemet.

Fondpensionstillgångarna var 2 278 mrd. RUB i början av år 2013. De privata NPF-fondernas andel var 600 mrd. RUB.

Staten finansierar minimipensionerna i sin helhet. Lokalförvaltningarna kan betala tilläggsförmåner från sina egna budgetar.

De arbetstagare som är berättigade till förtida förtidspension har från och med början av år 2013 betalat försäkringsavgifter till förtidspensionen. Tilläggsavgiftens storlek är 2–4 procent år 2013. År 2014 är tilläggsavgiften 4–6 % och 2015 är den 6–9 procent.

Frivilliga arbetsmarknadspensioner

Tilläggspensionsskyddet har i regel ordnats i frivilliga pensionsfonder (Non-State Pension Funds, NPF). Presi-dentens förordning om tilläggspensionsfonder trädde i kraft 1992 och lagen om tilläggspensionsfonder 1998. Under de senaste åren har man försökt öka populariteten av tilläggspensionssparandet och detta har också fört med sig lagändringar.

Det finns stora variationer i omfattningen av tilläggspensionssystemet. Nära alla arbetstagare inom bränsle- och elproduktionsbranschen omfattas av tilläggspensionssystem, men till exempel inom undervisnings- och hälsosektorn samt byggbranschen är omfattningen under 10 procent.

I tilläggspensionsarrangemangen fanns år 2012 nästan 7 miljoner medlemmar. År 2012 fanns 137 pensionsfonder som skötte om tilläggspensionerna. Av dem administrerade 107 också obligatoriska fondpensioner. Pensionsfondernas antal har halverats under de senaste tio åren. År 2004 fanns det 270 fonder. Pensionstillgångarna som administreras av NPF var ca 747 mrd. RUB. De två största administrerade 65 procent av pensionstillgångarna.

Tilläggspensionssystemen är i regel avgiftsbaserade, men förmånerna kan också vara förmånsbaserade eller en kombination av dessa. Förmånerna beviljas för resten av livet eller som tidsbegränsade annuiteter.  Från tilläggspensionssystemet betalas invalidpensioner i form av engångsbelopp. Förmånen bestäms enligt graden på arbetsoförmögenhet. Vid dödsfall betalas pensionen dessutom ut till förmånstagarna eller dödsboet.

Administration

Det allmänna pensionssystemet administreras av Rysslands pensionskassa.

Arbets- och socialministeriet stiftar lagar och övervakar bl.a. Rysslands pensionskassa.

De fonderade pensionsmedlen förvaltas av statens bank Vnesheconombank (VEB) och av privata kapitalförvaltare.

Finansinspektionen (KNF) övervakar pensionsfonderna.

Länkar: