Italiens pensionssystem i korthet

Största delen av löntagarna omfattas av det allmänna socialförsäkringssystemet. Den offentliga sektorn, företagarna, lantbrukarna och en del av yrkesutövarna har egna ersättande system.

Arbetsgivarspecifikt, frivilligt tilläggspensionsskydd har ordnats för ca 11 procent av de anställda.  Som en utveckling av tilläggspensionssystemet har TFR-avgångsbidragssystemet (Trattamento di Fine Rapporto) ändrats till att i huvudsak bli pensionssparande i olika pensionskassor.   Arbetstagaren tjänar om året in 6,9 % av bruttolönen i avgångsbidrag. Arbetsgivaren betalar 6,4 % av det här och den anställda 0,5 %. Av arbetsgivaren tas dessutom ut en avgift på 0,2 % till garantifonden för avgångsbidragssystemet. Med garantifonden tryggar man utbetalningen av avgångsbidrag ifall arbetsgivaren är betalningsoförmögen.

Minimitryggheten består av inkomstprövade ålders- och invalidpensioner som finansieras med skattemedel.

Ålderspension

Pensionsåldern är 66 år för män och 62 år. På basis av lång försäkringstid (män 42 år och 1 mån; kvinnor 41 år och 1 mån) kan man gå i pension även tidigare (om man ändå tar ut pensionen före 62 års ålder görs en förtidsminskning på pensionen).

Före år 2012 bestämdes pensionerna på olika sätt beroende på om den försäkrade omfattats av det gamla eller nya systemet:

  • De försäkrades pensioner som 31.12.1995 hade omfattats av försäkringen i minst 18 år bestämdes enligt det gamla förmånsbaserade systemet.
  • För de försäkrade som 31.12.1995 hade omfattats av försäkringen i mindre än 18 år, bestämdes pensionerna fr.o.m. 1.1.1996 enligt ett nytt avgiftsbaserat system och för den tid som föregick den här tidpunkten enligt det gamla systemet.
  • De som började omfattas av försäkringen fr.o.m. början av 1996 har helt och hållet omfattats av det nya systemet.

Från och med år 2012 slopades den ovan nämnda indelningen och reglerna för pensionsberäkningen har enhetligats. Från och med 2012 tjänar alla in pension enligt reglerna i det  avgiftsbaserade systemet som reformerades år 1996. Pensionerna för tiden före 1.1.2012 beräknas enligt reglerna i det gamla förmånsbaserade systemet för de som hade rätt till det.

Hur pensionen bestäms

Ålderspension i det nya pensionssystemet: pensionen bestäms utgående från de avgifter som betalats in under hela den yrkesaktiva tiden och för att få pension krävs förutom uppnådd ålderspensionsålder också att man varit försäkrad i minst 20 år (5 år före reformen 2012). Pension intjänas på månadsinkomster upp till ett fastställt inkomsttak (7 680 e/mån år 2010).

Ålderpension i det gamla systemet: 20 års försäkringstid krävs, full pension intjänas på 40 år. Ålderspensionens minimibelopp var 430 €/mån år 2006. Intjäningsprocenten beror på inkomsternas storlek på så vis att tillväxten minskar då inkomsterna växer, men något egentligt tak för pensionsgrundad lön finns inte i det gamla systemet. Det egentliga inkomsttaket som är till grund för pensionen togs bort 1988, men som begrepp används det fortfarande vid bestämmandet av inkomstklassernas gränser för olika tillväxtprocent.

Försäkringsperioder som uppfyllts i en annan EU-stat läggs till försäkringsperioderna i Italien.

Invalidpension

Beviljande av invalidpension och invalidunderstöd förutsätter försäkringstid på 5 år, varav tre år innan inlämningen av ansökan.

Det gamla systemet: invalidunderstödet är av samma storlek som intjänad ålderspension, ingen återstående tid. I invalidpensionen ingår återstående tid. Det nya systemet: Pensionen bestäms utifrån försäkringsavgifterna. Innehåller rätt till återstående tid.

Familjepension

Familjepension i både det gamla och nya systemet: efterlevandepension är 60 % av förmånslåtarens pension, barnpensionen är 20 % per barn. Om den efterlevande gifter om sig upphör pensionen.

Finansiering

Fördelningssystem. Arbetsgivarens pensionsavgift är 23,81 % och arbetstagarens pensionsavgift 9,19 %, totalt 33 %. I det gamla systemet tas avgiften ut av hela lönen. I det nya systemet endast från månadsinkomster på ca 7 680 euro (2010).

Företagarens pensionsavgift är 20 %. För jordbrukare varierar avgifterna enligt odlad jordtyp, arbetsdagarnas antal, och enligt inkomst och ålder. För hantverkare och innehavare av affärsrörelse varierar avgifterna enligt inkomstnivå och ålder.

Administration

Den högsta tillsynen av pensionssystemet utövas av arbets- och socialministeriet (Ministero del Lavoro e delle Politiche Sociali).

Den nationella socialförsäkringsanstalten (Istituto Nazionale della Previdenza Sociale, INPS), som tar ut avgifterna och betalar pensionerna. INPS är också förbindelseorgan för pensionsansökningar från Finland.

INAIL – Olycksfallsförsäkringsanstalt

Sjömanspensionskassan, IPSEMA

Därtill så finns det ett stort antal bransch- och yrkesspecifika kassor för egenföretagare. T.ex. journalisternas pensionskassa INPGI, läkarnas ENPAM, farmaceuternas ENPAF, barnmorskornas ENPAPI, samt arkitekternas pensionskassa och juristernas pensionskassa. Pensionsförmånerna kan variera mellan systemen.

Länkar: