Pensionerna i proportion till lönerna
Pensionerna kan jämföras med lönerna på många olika sätt. Ofta används begreppen ersättningskvot eller ersättningsgrad, där en ny pension jämförs med pensionstagarens förvärvsinkomster före pensioneringen. Pensionerna kan också studeras genom att jämföra de genomsnittliga pensionerna med de genomsnittliga förvärvsinkomsterna.
Förhållandet mellan pensionen och pensionstagarens sista lön eller medellönen i ekonomin ändras under den tid som pensionen betalas ut. Det beror på arbetspensionsindex, med vilket de löpande arbetspensionerna justeras. I indexet beaktas prisernas förändring och dessutom 20 procent av reallönernas förändring, vilket innebär att en löpande pension med tiden sannolikt blir lägre i förhållande till den lön som betalas för samma arbete.
Om ersättningskvoter används två olika definitioner. Med bruttoersättningskvot avses en ny pensions belopp i förhållande till den sista lönen. Kvoten räknas då utifrån pensionen och lönen före skatter och avgifter. Med nettoersättningskvot avses däremot nettopensionens förhållande till den sista lönen efter skatter och avgifter.
Brutto- och nettoersättningskvoterna är olika stora eftersom skattesystemet är progressivt och skatteavdragen och socialförsäkringsavgifterna på pensioner och löner är olika. Nästan alltid är nettoersättningskvoten högre än bruttoersättningskvoten.
Inget pensionstak
I Finland har det aldrig funnits något tak för den pensionsgrundande lönen eller pensionens belopp. Efter 2005 års reform finns det inte heller något tak för pensionens ersättningsgrad.
Enligt de regler som gällde före år 2005 begränsades arbetspensionerna inom den privata sektorn till högst 60 procent av den högsta pensionsgrundande lönen under tiden i arbetslivet. Inom den offentliga sektorn var gränsen 66 procent. Då betraktades 60 procents intjänad pension också som mål inom pensionssystemet. Målet var möjligt att nå med lite mindre än 40 år i arbete.
Idag ger varje euro i arbetsinkomst pensionstillväxt enligt en procentsats, som är beroende på den försäkrades ålder. Det är möjligt att rentav betydligt höja pensionsbeloppet och ersättningsgraden genom att arbeta efter den lägsta pensionsåldern. Den som skjuter upp uttaget av pension efter den lägsta pensionsåldern får en uppskovsförhöjning på 0,4 procent för varje månad med vilken pensionen senareläggs.
Ersättningskvoterna i ljuset av forskningsmaterial
Ersättningskvoterna kan studeras med hjälp av teoretiska exempel på yrkesbanor eller empiriskt utgående från forskningsmaterial. Ersättningskvoter som beräknats utgående från forskningsmaterial beskriver bäst situationen vid tidpunkten för undersökningen och de ger information om utfallet av pensionsnivåerna i verkligheten, där yrkesbanorna är olika.
Ersättningskvotsberäkningar som grundar sig på forskningsmaterial har senast gjorts år 2020. I studien Miten nettotulot muuttuvat eläkkeelle siirryttäessä?: Tarkastelu nettotulosuhteen muutoksesta vuosina 2002–2017 (Hur förändras nettoinkomsterna när man går i pension? Studie av nettoinkomstkvotens förändring åren 2002–2017) var materialet ett panelmaterial på individnivå som omfattade hela befolkningen i Fasta Finland åren 1998–2018, och föremål för analys var de som gått i pension åren 2002, 2007, 2012 och 2017.
Enligt resultaten hade de som gått i pension från arbete år 2017 en egenpensionskvot på ca 58 procent av löntagarens förvärvsinkomst några år tillbaka i tiden. I undersökningen räknas inkomsterna som ett medeltal av tre års inkomster. Inkomstöverföringar beaktas som en del av inkomsten före pensionen och kapitalinkomster räknas inte med.
Läs mer:
- Undersökningen Miten nettotulot muuttuvat eläkkeelle siirryttäessä? : Tarkastelu nettotulosuhteen muutoksesta vuosina 2002–2017
- Rapporten Työeläkeindikaattorit 2023
Internationella jämförelser av den teoretiska ersättningskvoten
Beräkningarna av pensionens ersättningsgrad grundar sig i allmänhet på teoretiska kalkyler som ofta utgår från antagandet att yrkesbanan varit enhetlig och lönen följt medellönen. Syftet med kalkylerna är att beskriva hur generösa pensionssystemen i olika länder är utgående från vissa antaganden.
EU och OECD gör regelbundet jämförande undersökningar av ersättningsgraderna i olika länder. Beräkningarna har gjorts utifrån litet olika antaganden, och därför är ersättningsgraderna inte jämförbara sinsemellan.
I den senaste (2021) rapporten Pensions at a Glance, som OECD regelbundet publicerar, ligger arbetspensionernas bruttoersättningsnivå i Finland vid 56,6 procent. OECD:s kalkyler utgår från att man börjar arbeta vid 22 års ålder och arbetar utan avbrott till den nationella pensionsåldern, i Finland till 68 års ålder.
I rapporten Pensions Adequacy Report (PAR), som ges ut av EU:s kommitté för socialt skydd (Social Protection Committee, SPC), beskrivs pensionernas tillräcklighet genom teoretiska kalkyler. Med hjälp av exempelkalkyler visar rapporten vilken nivå av pensionsskydd den nuvarande lagstiftningen ger människor efter 40 års arbetsliv. Enligt kalkylerna är bruttoersättningsnivån för en person som går i pension år 2059 ca 51,4 procent av den föregående lönen.
Beträffande ersättningskvoterna placerar Finland sig ungefär i mitten i de flesta studier. Ersättningskvoterna inom systemet tenderar att sjunka, så som i många andra länder i jämförelserna.
Se delen Internationell jämförelse för mer information. Även i Pensionsskyddscentralens publikationer behandlas pensionens förhållande till lönerna.
Läs mer: