Pensionen som en del av den sociala tryggheten

Det sociala trygghetssystemet i Finland har som mål att säkerställa människornas grundtrygghet i alla livssituationer. Den sociala tryggheten kan indelas i en inkomsttrygghet och social- och hälsovårdstjänster.

Inkomsttryggheten bildas av den lagstadgade socialförsäkringen och stöd och bidrag som kompletterar den.

Med socialförsäkring avses de lagstadgade åtgärder som syftar till att trygga individens utkomst genom försäkringar. Socialförsäkringen omfattar

  • lagstadgad pensionsförsäkring
  • sjukförsäkring
  • olycksfallsförsäkring
  • arbetslöshetsförsäkring.

En del av socialförsäkringsförmånerna är baserade på arbete och en del på bosättning i Finland. Förvärvsarbete ger rätt till förmåner, vilkas nivå bestäms utgående från arbetsinkomsterna. Sådana förmåner är arbetspensioner och inkomstrelaterade dagpenningar.

De inkomstrelaterade förmånerna bekostas genom avgifter som står i en viss proportion till lönen och delvis också till den försäkrades risk. Grunddagpenning till arbetslösa bekostas av staten.

Bosättningsbaserade förmåner är folkpension, garantipension och dagpenningar till minimibelopp, som inte är beroende av inkomsterna. Alla som är bosatta i Finland har rätt till dessa under vissa förutsättningar. Minimitryggheten bekostas huvudsakligen med skatter och avgifter av skattenatur.

Inkomsttryggheten kompletteras också genom stöd och bidrag som betalas på olika grunder. Utkomststöd (socialbidrag) är ett sistahandsalternativ för dem som inte annars får en tillräcklig försörjning.

Länk:

Pensionstagares försörjning

Den lagstadgade pensionsförsäkringen i Finland består av folkpension och garantipension, som förvaltas av FPA, och arbetspension, som förvaltas av olika arbetspensionsanstalter. Folkpensionen och garantipensionen omfattar hela befolkningen. Arbetspensionen omfattar hela arbetskraften, företagarna medräknade.

Arbetspensionen säkerställer en fortsatt rimlig konsumtionsnivå för dem som varit verksamma som arbetstagare eller företagare. Folkpensionen och garantipensionen, som FPA betalar, tryggar en minimiförsörjning för alla pensionstagare.

Ända från arbetspensionssystemets första tider har arbetspensionen och folkpensionen haft var sin uppgift och kompletterat varandra. Arbetspensionens storlek påverkar folkpensionen. Den som har en liten arbetspension eller ingen arbetspension alls, får folkpension till fullt belopp. Folkpensionen minskar successivt när arbetspensionen ökar.

Pensionsinkomster minskar garantipensionens andel till sitt fulla belopp, dvs. brantare än de minskar folkpensionen. Dessutom beaktas pensionsinkomster i en vidare mening än i fråga om folkpension. Garantipension får endast de pensionstagare som har de allra lägsta inkomsterna.

Arbetspension och folkpension betalas i olika former beroende på pensionssökandens situation. Ålderspension betalas efter avslutad yrkesbana, medan invalidpension betalas till den som inte kan arbeta till följd av en sjukdom eller skada. Familjepension betalas efter en avliden arbetstagare eller företagare. Deltidspension, som betalas enligt arbetspensionssystemet, ger äldre personer en möjlighet att minska arbetsinsatsen innan de går i ålderspension.

Sjukdom och pensionsskydd

När en person som arbetar blir sjuk och inte kan förvärvsarbeta, ersätts en del av inkomstbortfallet till en början genom dagpenning ur sjukförsäkringen. FPA betalar dagpenning till personer i åldern 16–67 år efter en självrisktid som omfattar den dagen då personen insjuknade och nio vardagar efter den. Ett villkor för dagpenningen är att den insjuknade personen har arbetat i tre månader innan han eller hon blev arbetsoförmögen. Ny arbetspension tillväxer under en kortvarig sjukdom.

I allmänhet betalas först sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen för högst 300 dagar. Om personen efter det fortfarande är arbetsoförmögen får han eller hon rehabiliteringsstöd, som betalas på viss tid ur pensionssystemen. Om arbetsoförmågan blir bestående, betalar FPA och arbetspensionsanstalterna sjukpension (invalidpension enligt arbetspensionslagarna) antingen som full pension eller partiell pension.

Dessutom kan man få rehabilitering som syftar till att återställa arbetsförmågan och förbättra arbets- och förvärvsförmågan. Både arbetspensionssystemet och folkpensionssystemet bekostar rehabilitering.

Länk:

Pension efter olycksfallsskada

I regel är alla personer som har ett anställningsförhållande försäkrade enligt den lagstadgade olycksfallsförsäkringen.

För dem som står utanför den lagstadgade försäkringen är det möjligt att ordna försäkringsskydd med tanke på arbetsolycksfall genom att teckna en olycksfallsförsäkring för företagare eller en frivillig försäkring för arbetstid.

Olycksfallspension betala efter en period med dagpenning. Berättigad till pension är en person vars arbetsförmåga till följd av ett olycksfall eller en yrkessjukdom har minskat med minst 10 procent och vars arbetsinkomst har minskat.

Den som blir skadad i en trafikolycka får ersättning för inkomstbortfall enligt trafikförsäkringslagen.

Ersättningar enligt olycksfalls- och trafikförsäkringen är primära i förhållande till arbetspensionerna. Det betyder att ersättningen enligt olycksfalls- eller trafikförsäkringen betalas först, och den skadade får arbetspension endast om hans eller hennes arbetspension är större än ersättningen för inkomstbortfall enligt olycksfalls- eller trafikförsäkringen. Ny arbetspension tillväxer medan man får en kortvarig ersättning enligt olycksfalls- eller trafikförsäkringen.

Länkar:

När en arbetstagare avlider

Arbetstagarnas  grupplivförsäkring är ett försäkringsarrangemang som grundar sig på en överenskommelse mellan arbetsmarknadsparterna. Enligt den betalas en ersättningssumma till arvingarna, när en arbetstagare avlider. Ersättning betalas för alla dödsfall oberoende av dödsorsak.

Ur arbetspensionssystemet betalas dessutom familjepension till den efterlevande maken och barnen utgående från den avlidnas egen pension. Folkpensionsanstalten betalar familjepension ur folkpensionssystemet som komplement till arbetspensionen.

Länk:

Arbetslöshet och pension

Arbetslösa arbetssökande som är bosatta i Finland och har arbetat har rätt till arbetslöshetsdagpenning. Arbetslöshetsdagpenning betalas för högst 500 dagar. Grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning betalas på samma grunder.

För att få inkomstrelaterad dagpenning måste man ha varit medlem i en arbetslöshetskassa under en tillräckligt lång tid. Medan man får inkomstrelaterad dagpenning tjänar man också in ny arbetspension.

Arbetsmarknadsstödet tryggar försörjningen för de arbetslösa som är bosatta i Finland och som inte får arbetslöshetsdagpenning, eftersom de inte uppfyller arbetsvillkoret. Det är alltså avsett för arbetslösa som för första gången kommer ut på arbetsmarknaden. Det betalas också till arbetslösa som har fått arbetslöshetsdagpenning för maximitiden.

Om en företagare har varit medlem i en arbetslöshetskassa för företagare, har han eller hon rätt till inkomstrelaterad dagpenning eller utbildning. I annat fall kan han eller hon få grunddagpenning från FPA.

Personer som har fyllt 60 år (födda 1955-1956) eller 61 år (födda 1957 eller senare) innan maximitiden för arbetslöshetsdagpenning, 500 dagar, går ut, har rätt till dagpenning för s.k. tilläggsdagar enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Det innebär att arbetslöshetsdagpenning betalas tills de börjar få pension eller fyller 65 år.

Företagare har inte rätt till s.k. tilläggsdagar. Efter att ha fått arbetslöshetsdagpenning för maximitiden kan företagare ha rätt till arbetsmarknadsstöd.

Arbetslösa födda före 1958 som har fått dagpenning för tilläggsdagar har rätt att få ålderspension vid 62 års ålder utan att pensionen förtidsminskas. De kan alltså välja mellan arbetslöshetsdagpenning och pension. De som är födda före år 1950 har haft möjlighet att få arbetslöshetspension från 60 års ålder.

Länk: